Ankare på en strand i solnedgång.
Foto: GettyImages

Hopp och framtidstro

Utan hopp om förändring skulle livet ofta vara svårt att härda ut. Hopp är en attityd av att inte vara nöjd med det som är innan det är som det borde. Hoppet kan liknas vid ett ankare kastat in i framtiden, den framtid där det vi önskar ter sig inte bara möjligt utan verkligt.

Likt ankarkättingens följsamhet för väder och vind, kan vägen framåt anpassas efter omständigheter och tillfälligheter utan att förankringen bryts. Så ger hoppet mening i en ofta meningslös tillvaro, ger riktning, mål och motivation till att verka för förändring.

Men hopp är inget som bara blir oss givet, utan handlar om att träna sig i att lyfta blicken, att inte låta det som varit och är vara allt vi lägger märke till. Det handlar om att hitta det där något som är värt att sträva mot och tro på.

Det mest radikala hoppet grundar sig i Jesu uppståndelse. Det till synes närmast dåraktiga hoppet att det aldrig är kört därför att Gud gång på gång skapar nytt ur intet, ja till och med ur död.

Frank Lorentzon, stiftsteolog