VECKANS KRÖNIKA
Upphöjdhet och makt har sina egna attribut. Det måste ju synas att man är någon. Och ändå så är det just åsnan som är transportmedel för Jesus när han rider in i livet och när han rider ifrån livet.
Man kan fundera lite över det. Vi som så ofta vill ha ordning och lägga in varandra och oss själva i fack. Bra/dålig, snäll/elak, klok/dum, värdefull/värdelös…
Och så tycks det som om Gud själv i grunden är fullständigt ointresserad av att dela in folk i olika hierarkier. Snarare verkar det som om det är viktigt att vi är sanna människor, på riktigt. Än vilken form av status vi kan lyckas uppbringa.
Tiggare och handlare
Har det någon betydelse för oss i våra kristna vardagsliv? För det betyder ju inte att tiggaren utanför ICA-affären är mera värd och viktigare än ICA-handlaren. Det betyder väl att de har lika högt värde.
Och inte heller är den traumatiserade flyktingen på flyktingförläggningen viktigare än Migrationsverkets chef. De har samma värde. Hur uttrycker vi det.
Kanske genom att följa Jesus, som i den stilla vecka vi går in i möter oss i vår sorg och utsatthet och vår brist. För det är kanske där vi kan mötas på riktigt.
Och så när vi möts, så föds något som är större än status, makt och rikedom. Då föds det liv som, genom sorgen, ständigt segrar, till Guds ära och till befrielse för oss som är så bundna av våra destruktiva mönster.
Av Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd
Publicerad 17 mars 2016