Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Skara stift Besöksadress: Skoltorget 1, 53231 Skara Postadress: Box 173, 53223 Skara Telefon:+46(511)26200 E-post till Skara stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Livet vinner!

Det känns skönt och spännande med påskdagens gudstjänstrop :”Kristus är uppstånden”, och församlingens mer försiktiga:” Ja han är sannerligen uppstånden.” och de glada påskpsalmerna.

Bild: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Men om jag ska vara riktigt ärlig, så trivs jag bättre i fastans tid. I de där berättelserna som handlar om smärta, ångest, utanförskap och död. Jag vet inte riktigt varför.
    Kanske för att jag har den erfarenheten på skinnet, i kroppen. Jag vet hur det är att känna smärta och ångest. Jag vet hur det är att vara utanför och hur det känns att lika gärna vara död.
    Det är ju den livskampen som ständigt håller på. Att hitta strategier för hur man så smärtfritt som möjligt undviker det som gör ont i livet. Och det finns också en tröst i att Jesus från Nasaret delar med mig det som jag upplever.

Mer diffust
Men uppståndelsen, livet efter döden, känns mer abstrakt, mera diffust. Mer som en aning än en realitet. Men kanske finns någonstans i min historia också erfarenhet av det.
    Upplevelsen av att livet plötsligt blev mycket större, mer intensivt, mera farligt och mer fantastiskt. Jag kommer inte riktigt ihåg, men jag vet ju att jag en gång sprängde igenom livmoderns varma skal och föddes ut i världen.
    Kanske finns det någonstans i mig ett slags kroppsminne som bevarar erfarenheten. Kanske så att kroppen känner att min aning om det stora livet kan vara en realitet.
    Och om det är så, hur är det då med allt det jag gör för att hindra livets smärta. Alla murar och skydd jag bygger inom och utom mig för att bevara livet. Är det inte det som samtidigt hindrar livet?

Bevara livet
I min längtan efter det smärtfria och osårbara livet, krymper jag min verklighet. Det som jag längtar efter hindrar jag från att bli verklighet. Är det kanske det som är synd?
    När Jesus från Nasaret accepterar smärtan, ångesten, utanförskapet och döden, så är det paradoxalt nog för att bevara livet. För att livet blir större, verkligheten vackrare, människorna mer mänskliga, för att jag och du ska bli mer oss själva.
   Genom död till liv. Kristus är uppstånden.

Av Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd.

      

Detta är en krönika där skribenten själv svarar för de åsikter som framförs.