Människa eller övermänniska?

Om man inte helt galen, så krävs det antagligen något annat, för att man med berått mod skall trampa gasen i botten och köra ner människor som dyker upp framför ens vindruta.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Den naturliga reaktionen är ju att trampa på bromsen. Men… något måste finnas som gör att den naturliga reaktionen försvinner.
   Vi har ju en del exempel i historien på hur människor avhumaniserats. Ofta för att det finns något ideal, någon ideologi, någon religion som har ett övermänskligt värde, och tar överhanden över det mänskliga.

Ideal gör oss omänskliga
Det är underligt att det som är vårt övermänniskoideal, ständigt gör oss omänskliga. Så skjuts människor ihjäl, torteras, lemlästas och våldtas i någon guds någon ideologis namn. Och om man ser tillbaka på vår kristna kyrkas historia - också i Jesu namn.
   För mig är det underligt. Ändå vet jag att jag ofta läser in mina egna tankar och önskningar i berättelserna om Jesus. Och jag vet att jag därför har så svårt att läsa vad där egentligen står.
   Men nu när vi är inne i stilla veckan, så är det svårt att begripa att den utsatte och plågade mannen från Nasaret, kan ge upphov till övergrepp och förtryck. För han gör ju inget som skulle tilltala mitt behov av övermänsklighet.

Förtrycker ingen
Han är Människan genom hela berättelsen. Inga ideal, inga teologier, inga principer leder honom från livsvägen. Han låter sig inte förtrycka någon av dem som är hans plågoandar.
   Han uttalar inga domsord över dem som sviker honom. Han förbannar inte dem som spikar fast hans armar på korsets trä.
   Han ger ingen slutgiltig lösning på dem som dömt och fördömt honom. Inget övermänskligt, bara människa. Bara Gud.
   Välsignad är han som på sitt kors, kommer i Herrens namn.
Hur vill du komma? I Herrens namn!
Glad påsk!

Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd