Fragment av verkligheten

Vi söker efter sanningen med stort S. Och när vi tror vi har hittat den så formulerar vi den i ord.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Vad skulle vi annars göra? Och när det gått en tid, så tror vi mer på våra ord än vår upplevelse. Orden, de ofärdiga och fantastiska som bevarar och begränsar våra erfarenheter, blir objekten för vår tro, snarare än den vi egentligen skulle tro på.
Är det därför som biskop Åke drabbats av teologers ängslan och kristnas rädsla över att inte ständigt äga hela sanningen?

Vägen, sanningen och livet
Jo, visst är det klart att Jesus är vägen, sanningen och livet, men vem är det som har sagt att Jesus är inlåst i vår dogmatik. Är det inte i stället så att om Gud kan vi inte säga något med säkerhet.
Och att den Gud som lever och verkar genom den helige Ande och som manifesterat sig i Kristus Jesus, ständigt är större, ständigt mer förvånande, ständigt mer omoralisk, ständigt mer transcendent än vi någonsin kan förstå och greppa.
    Om det nu bara finns en Gud, vad är det då som gör att hen bara manifesterar sig inom den kristna (lutherska?) kyrkan.

Varsamma ögon
Kan det inte vara så att om vi ser på våra systrar och bröder av annan tro, kultur och historia, med varsamma och kärleksfulla ögon, kan finna att också där finns en uppriktig Gudstro. Kanske kan vi också ana att också där visar sig, på något sätt, Kristi ansikte.
    Och om vi envisas med att betrakta det mest avskyvärda hos våra systrar och bröder av annan tro, borde vi inte då också lyfta fram det avskyvärda i vår egen historia och kanske nutid. Fysisk könsstympning har vi kanske inte ägnat oss åt, men om jag lyssnar på mina systrar så är det inte så få av dem som just nu också upplever sig stympade.

Fragment av verkligheten
Tyvärr! Vi kan inte greppa Sanningen med stort S, även om den finns där. Vi får nöja oss med fragment, små bitar av verkligheten. Dem får vi pussla ihop till något fragmentariskt helt.
    För verkligheten för oss är ständigt annorlunda. Som när min då 12-åriga dotter och jag satt på var sin sida om köksbordet och hon funderade kring varför vi uppfattar verkligheten så olika.
    Jag bad henne beskriva mjölkpaketet. Och nät jag sedan beskrev min sida, så såg den annorlunda ut, eftersom vi såg den ur olika perspektiv. Hela sanningen har vi inte, men den del vi har är vår.
Vem skall rädda oss från synden att tro att hela sanningen är vår. Gud vare tack, Jesus Kristus vår Herre.

Av Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd
Publicerad 4 maj 2016