Den otåliga julen

Att gå på fest med mätt mage är sällan någon god idé. Så det kanske är dags att damma av gamla jultraditioner från medeltiden.

Foto: Andreas Hermsdorf/pixelio.de

VECKANS KRÖNIKA

Omkring 1970 jobbade en släkting till mig på det som då kallades ålderdomshem på en ort i Skaraborg. Efter första julaftonen berättade hon något förvånat om mathållningen. Lunchen hade nämligen varit synnerligen spartansk och bestått av kålsoppa.
    Det har hänt ganska mycket sedan 70-talet. Enkelt uttryckt har julaftonens kväll har gått från att vara början på julen, till att kännas som slutet på helgen. Detta har dels att göra med samhällsutvecklingen, dels med vår egen otålighet eller om man så vill girighet.

Lugnare dagar
De svenskar som fyllt 60 kan minnas en stillsammare tid. Julskyltningen skedde tredje advent. Juldagen var en lugn dag när butiker, restauranger och biografer var stängda. Mellandagsrean började inte på annandagen.
    Allt detta hade avigsidor och förutsatte i princip att det i varje hushåll fanns en hemmafru eller hemhjälp. Fördelen var att helgen verkligen var helg, och något att se fram emot.

Kraven ökar
När det finns obegränsad tillgång till allt ökar kraven på oss själva. Vi måste bestämma oss om vi vill äta julbord i november eller spara det till helgdagarna. Vi måste avgöra om julaftonen är en familjekväll eller nöjeskväll.
    Hur vi väljer påverkar vår livsrytm. Men det visar också om vi är beredda att avstå något för att kunna uppnå andra mål.

Inget bra motto
Om jag förstått saken rätt så kan julaftonens kålsoppa har varit den sista resten av den katolska julfastan från medeltiden. Alltså en period före jul då man skulle hålla igen på mat och dryck.
    Vad fick då människor att hålla fast vid den traditionen femhundra år efter Luther? Kanske var det just insikten om att ”allt nu” inte är något riktigt bra motto för våra liv. Insikten om att några stilla dagar ibland behövs för att tänka efter. Tänka på julens egentliga budskap om att Gud kommer till alla människor.
    Gud avstod allt för vår skull. Och när vi avstår något hinner vi bry oss om andra människor. Och då kanske vi börjar förstå julens riktiga traditioner.

Av Sven-Erik Falk, Skara
Publicerad 1 december 2016