Stretar de små stegen

GUD ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Så lyder den förkortade versionen av Sinnesrobönen som säkert många känner igen. På nätet får jag veta att den är skriven av en inflytelserik amerikansk präst och teolog, Reinhold Niebuhr.
   Under årens lopp har jag då och då funderat över den, ibland pratat med någon annan om den och även i mitt inre tänkt den.
   När jag tänkt den har det ofta varit i det som jag ser som en form av dialog mellan mig och Gud, alltså en bön från min sida med funderingar kring vad Gud kan tänkas svara.
   För hjälp kan sannerligen behövas ibland. Hur nå sinnesro, mod och förstånd till sådana svåra saker som acceptans, förändring och att se vad som är vad.

Ett normalt tillstånd
Ambivalens känns inte allt för sällan som ett normaltillstånd. Men jag försöker tänka att det jag inte vet säkert nu kommer nog att klarna med tiden. Och i min tankevärld är tiden evig.
   På ett plan är den förstås den droppe som är mitt liv. Då kan förvirringen kännas total även om vissa saker klarnat med åren. Men i den ocean som droppen lever i finns all tid i världen.

Ett litet steg
Och det är ju en bön. Om något som kanske aldrig får ett slut i detta livet, att finna balansen och friden. Men samtidigt ta ett litet steg, be om hjälp med det. Ibland falla tillbaka, modfälld och förvirrad, men ändå fortsätta streta med de små stegen mot en framemotsedd visdom.
   Att jag skulle ta mig dit själv känns inte så troligt, även om vissa handlingar och tankar kan hjälpa mig ta ett litet steg framåt. Ska det verkligen bli åka av så behöver jag hjälp.
   Och jag vänder mig till Gud, och hoppas och tror att denna andliga kraft som jag förväntar mig finns bakom allt ska fånga upp min tanke och mina frågor och ge mig ett infall.

En ängslig tanke
Hur kom jag ens på att skriva om Sinnesrobönen här? Jag vet inte riktigt. Jag googlade (erkänner) på söndagens tema och fann att det var bönsöndagen. Googlade lite till och började fundera kring vår mest bedda bön ”Vår fader” som också ger många tankar.
   Läste vidare evangelietexten där Jesus säger ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”
  Sedan kom Sinnesrobönen upp i mitt huvud, ungefär vid midnatt. Var det Gud som kände av min lilla ängsliga tanke: Hur ska jag skriva? Vips bara fanns den där, utan att jag googlade först.
   Så jag säger väl bara ett enkelt tack. Och god natt och tack för den här dagen med både oro, rädsla och oförstånd. Men också med lite ro, mod och förstånd någon stund emellanåt.

Av Catharina Sundqvist,Skara

 

      

Detta är en krönika där skribenten själv svarar för de åsikter som framförs.