Efterrätt på söndag!

Den starka vårsolens strålar reflekteras i snödrivorna och kastar ljus in i köket, där familjen är samlad till middag.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Den stora soppkastrullen är snart tömd, knäckebrödsskivorna har försvunnit i rask takt och av osten återstår bara sorgliga rester.
   Efterrätten består som vanligt av plättar med sylt och vispgrädde, och kaffe därtill. När plättarna ställs fram på bordet säger tonåringen oväntat: ”Nej tack! Jag fastar”.

Inga njutningar
Saken är den, att i pastoratet finns en duktig och hängiven församlingspedagog. Hon lyckas inte bara samla många ungdomar omkring sig, utan förmår dem även att gå i kyrkan, göra korstecknet och längta efter mässan.
   Hon har även hjälpt dem att upptäcka tjusningen med kyrkoåret, och nu är det alltså fastetid.Då är det lämpligt, har hon sagt, att inte bara försaka tobak och alkohol, om man nu nyttjar sådant, utan man bör under vardagar även avstå från njutningar som efterrätter, godis och sötsaker, kaffe och kakor. Till sådana njutningar räknar tonåringen tydligen även plättar med sylt.  
   ”Men” säger jag ”det är tveksamt om man ska betrakta plättar som efterrätt. Snarare är det en komplettering av huvudrätten, då ju soppa är en smula tunt i sig. Om du nu vill vara återhållsam kan du ju låta bli att ta av sylten istället”.
   ”Nej tack” säger tonåringen med blicken hos en martyr, som just ska bestiga bålet. Därefter, med inkvisitorisk blick: ”Fastar inte du?”

Rensa ogräs

Dagligen får vi oss inpräntat av politiker och media, att det är Tillväxten som ska rädda oss och världen. Om Tillväxten är svag, är det något mycket allvarligt och farligt. Nej vad vi behöver mest av allt just nu är fler jobb, ökad konsumtion, fler varor och fler tjänster.
   Det är möjligt att det ligger ett korn av sanning i detta när det gäller samhällsekonomin.. Men i Guds rike är det oftast tvärtom. Där är det den svage som är stark, barnet som är klokt och dåren som är vis.
   Om man vill växa som kristen och fördjupas i sin tro, handlar det således inte om att lägga till nya saker hela tiden, utan snarare att dra ifrån. Lantmannens trägna arbete med att rensa ogräs i åkern står som förebild för det andliga livet.

Upptäcka skönheten

Fastetiden inbjuder oss främst till att i Mästarens fotspår lära oss försaka något för någon annans skull. Den påminner oss också om, att motgång, lidande och sorg inte alltid är enbart negativt.
   Vidare ger den oss också tillfälle att upptäcka skönheten i  det enkla, avskalade och rena. Många ortodoxa fastar under denna tid även på helgdagar. I den västliga delen av kristenheten innebär emellertid söndagarna i fastan ett välkommet avbrott, ett  tillfälle till glädje och fest, även om budskapet är allvarligt.
   Eller, som tonåringen nyfiket säger en stund senare: ”Vad blir det för efterrätt på söndag?”

Agne Josefsson, präst och pilgrim
Publicerad 16 februari 201
6