Gå tillsammans i fastan

Vi tar några steg åt höger - i solens riktning - och ett tillbaka.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Vi håller hårt i varandras händer och försöker hitta rytmen i fötter och tanke. På golvet, i mitten, står en skål med vatten, växt, sten och ljus.
   Armar sträcks mot himlen, symboliskt tar vi emot Guds kärlek i våra kupade händer och håller hårt mot hjärtat. Ett lugn sprider sig när allt går som planerat och flyter på.
   Det är deltagarna på Kyrkans grundkurs på Hjo folkhögskola som får en introduktion i Helig dans av dramapedagogen Lena Pettersson. Blivande kyrkomedarbetare närmar sig Gud inte bara genom hjärnan utan också genom andra delar av kroppen, genom olika sinnen.
   Och i dansens dramaturgi och logistik lär vi oss något om att det är lättare att gå, om vi går tillsammans.

Vem går för att vaka?
Det gäller också för Kärlekens väg, fastetidens väg som i tema och ton knyter an till det enkla men svåra i livet. Vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider, inte för vår egen skull utan för att skåda hur Jesus Kristus i vårt ställe lider.
   Men det stannar inte där. Sjogerstadsherden Paul Nilsson frågar sig i den kända fastepsalmen vem som går att med Herren vaka? Vem vill den smärtfyllda kalken smaka? Vem vill och orkar dela lidandet med Jesus och med världen? Vem står ut och vem orkar vara kvar?

Gå tillsammans
Att gå tillsammans är ett perspektiv på fastan som är väl känt i vår tradition. Vi drar oss tillbaka och reflekterar, mediterar, rannsakar och gallrar, men vi går också med blicken riktad uppåt och utåt mot världen.
   Att vi går upp till Jerusalem handlar om att vi går tillsammans med de ensamkommande flyktingbarnen, de kämpande föräldrarna i södra Afrika eller de utmattade vännerna i Västergötland.
   Vi går tillsammans och håller ljuset levande. Gå med, du också. Behöver du vila dig en stund, så slå dig ner bredvid och bara andas. För du behöver inte göra hela tiden utan du kan bara vara en stund.
   Det förstod Paul Nilsson också. Se, vi går upp till Jerusalem, till staden den evigt klara. Oss Frälsaren sagt att där han är, där skall vi med honom vara. (Sv Ps 135) 

Av Karin Långström, präst vid folkhögskolan i Hjo