Vem tänder första ljuset?

Vi tänder ett ljus i advent, för det har vi alltid gjort. Så tänker många, och så tänker jag. Men "alltid" visar sig vara ett ganska tänjbart begrepp i det här sammanhanget.

Den tyska adventskransen är föregångaren till våra adventsljusstakar. Foto: Ruth Rudolph_pixelio.de

VECKANS KRÖNIKA

Så var det då dags igen att plocka fram adventssakerna. Stjärnan, ljusstaken, dukarna och allt det andra som ska skapa stämning inför jul. Ta en guldgul lussekatt till kaffet i skenet från levande ljus.
    Oj, så lätt det är måla upp idyllen så här års. Men nu handlar det alltså om adventsljus och deras historia. Då visar det sig att det första svenska adventsljuset i modern betydelse tändes på 1870-talet.

Ersta var först
Det var Ersta diakonianstalt som var först ut. De hade i sin tur lånat seden från Tyskland, vilket inte är särskilt överraskande, eftersom många jultraditioner kommer därifrån . Erstas adventsljusstake var för övrigt en gran, med ett ljus för varje dag.
    Det rationaliserades snart till att bli ett ljus per söndag. I Sverige rätade vi också ut ljusstaken och ställde ljusen på rad. Det skiljer oss från många andra länder där adventskransen fortfarande är den vanliga. Ofta gjord av grankvistar med ljusen utspridda.

Symbolik
Det finns en rad förklaringar till de fyra ljusen och deras symbolik. Problemet är att de spretar åt olika håll. Även om de inte säger emot varandra så är det svårt att tro att upphovsmannen till ljusstaken hade så många tankar med sitt verk.
    Och upphovsmannen lär ha varit Johann Hinrich Wichern, en protestantisk präst i norra Tyskland. Han skapade den första kända adventskransen av ett gammalt vagnshjul år 1839. Syftet var att underlätta väntan på julen för fattiga barn.

En fastetid
Men själva advent måste väl ha firats länge? Svaret på den frågan är nog nja. Förberedelsen inför julen har traditionellt skett genom en fasta, som delvis sammanfaller med adventstiden. Lutfisken kan sägas vara sista resten av detta.
    Det stora lyftet för adventsfirandet kom runt förra sekelskiftet. Sedan har det byggts på undan för undan fram till dagens ljusfrossande.

Efterlängtad ankomst
Och som vanligt har den egentliga grunden för firandet kommit i skymundan. Advent betyder ju ankomst. Och vi kan behöva Guds ankomst när presidenter skramlar med kärnvapen, och när flyktingbåtarna fortfarande går över Medelhavet.
    Vi behöver hans ankomst när ordet "religion" i mångas öron bara handlar om extremism och våld. Då behövs de ljus som påminner om att Gud egentligen är kärlek, och att han kommer till oss för att visa vägen bort ur hopplösheten. Så låt ljusen brinna.

Av Sven-Erik Falk, kommunikatör, Skara