Symaskinen

För ett tag sen fick vi några kassar med garn och ej färdiga handarbeten till " vår skola" i Tun.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Det var en kvinna som höll på att göra reda för sin avlidna mors samlade saker. Hon var glad att det kunde komma till nytta och vi erbjöd våra flyktingvänner handarbetena.
    De blev så glada för garn och osydda dukar. Det är tur vi har olika intressen, för i mina ögon såg det hopplöst ut med allt som skulle sys.
    Men det är roligt att se att handarbete har samma värde antingen man kommer från Afrika, Afghanistan eller Sverige. På den punkten är vi så lika varann.

Tung och proffsig
Kvinnan som kom med garn från sin mamma hade också med sig en symaskin. Den var tung och av lite äldre modell. Den hade nog använts av en som kunde sy mer än de flesta.
    Det fanns många funktioner på den så vi lät den stå. Det var inte bara att ge den till nån, den var så bra och proffsig.
    I förra veckan kom det en ny familj som flyttade in i ett av husen. Den tidigare familjen hade fått uppehållstillstånd och finns nu i Göteborg.
    Den nya familjen var från Afghanistan, man, hustru och fyra barn. De kom från ”lägerboende” i Simrishamn där det varit trångt och uppskattade att få bo i ett hus.

Glädjen säger allt
Barnen som hade lärt sig mer svenska än föräldrarna berättade att pappan var skräddare till professionen. Nu blev det aktuellt att ta fram vår symaskin.
    Vi ställde upp den och kollade igenom den så gott vi förstod. En av oss är mer kunnig i detta och hon sade att den verkade bra.
    När mannen kom till vår skola visade vi honom symaskinen på bänken. Språket har vi inte gemensamt, men hans glädje när han fick se den sade allt.
    Han gick fram, började genast prova funktionerna och det syntes lång väg; detta var hans område. Symaskinen hade funnit sin nye brukare.
    Han visade oss att han kan sy kläder i alla typer av material, det går att förstå mycket bara genom att peka och visa. Så nu blir det att leta tyger till denne man, men det finns nog någonstans.

Nya insikter
Jag känner att det är en stor förmån som har getts mig att få delta i detta frivilliga arbete med de nyanlända. Jag får så många insikter, blir glad av de nya vännerna och får känna att jag fortfarande behövs för någon, det berikar livet.
    Jag behöver dem mer än vad de behöver mig.

Av Gudrun Carlsson, Friel