Zombier och andra monster

Jag ville inte gå i pension. Brevet från personalavdelningens var kort: ”Din tjänst upphör den sista i denna månad. Vänligen städa skrivbordet och lämna nycklarna i receptionen.” Typ.

Foto: Sven-Erik Falk

SOMMARKRÖNIKA

Helt slutade jag dock inte. Numera står det i breven ”Din tidsbegränsade tjänst kommer inte att förlängas.” Det får vi väl se, hur det bli med det. Men just nu är jag, som man säger, mellan jobb.
   Min fru har inga problem med att vara pensionär och hon ville ha ett växthus. Vår kyrkomusiker sökte ett nytt hem till en kattunge. Det blev både och. Trots att katt och växthus kräver att man är hemma. Alltid.
   Så nu blir det inga utlandssemestrar och i brist på jobb tröstar jag mig med TV-serier på Netflix.

Märklig diet
Min favoritserie iZombie handlar om en kvinnlig zombie tillika obducent på polisens bårhus. För att överleva äter hon mänskliga hjärnor, vilka hon har gott om i tjänsten. Dieten framkallar syner med vars hjälp hon kan lösa mordgåtor. En rolig och trevlig serie…
   Kriminalhistorierna är nedtonade. Det är en berättelse i 60 avsnitt om värdegrund, om liv och död, kärlek, hat, vänskap. Genom huvudpersonens speciella situation så blir filmens logik inte den vanliga, vilket ger en del intressanta perspektiv.

Monster och demoner
Ett program i radions P1 gav mig viss insikt om mitt eget behov av monster.
Frågan man diskuterade var huruvida de gamla grekerna verkligen trodde på sina gudaberättelser.
   Det finns väl lite olika teorier om det men kanske var sagorna den tidens motsvarighet till dagens Netflix. Alltså spännande underhållning med diskussion om livets mening och mål.
    Ser man närmare på streamingtjänsternas utbud så är de fyllda med moderna varianter av tidlösa berättelser maskerade i form av science fiction, superhjältar, zombiefilmer och fantasy.
   Det slående för mig är dock den uppenbara kristna förklaringsgrund som dessa berättelser står på. De svåra val som huvudpersonerna ställs inför synes som regel lösas med kristen etik.

Del av traditionen
Nu är jag inte precis den första som ser detta. Studiet av eventuella samband mellan populärkultur och kristendom/religion har utvecklats till ett rätt omfattande forskningsområde för litteraturvetare, teologer, religionsantropologer etc. Det är bara att googla för att se det.
   Jag är alltså en del av en tradition som går tillbaka till mänsklighetens gryning när jag i hängmattan och med Netflix hjälp tar till mig groteska historier om monster och demoner. Historier som också berättas med ett slags kristet filter. Kanske inte alltid så medvetet av manusförfattarna. Men det finns där.

Av Sten Dellby, Äspered