Det intressantaste ämnet

"Inget ämne är mer intressant för människor än människor. För de flesta människor är dessutom den mest intressanta personen självet. " (Roy F. Baummeister, professor i psykologi.)

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Den här terminen är jag ledig från mitt vanliga arbete och studerar socialpsykologi. En klassisk definition av ämnet är ”ett försök att förstå och förklara hur en människas tankar, känslor och handlingar påverkas av den faktiska, inbillade eller underförstådda närvaron av andra".
   Vi är sociala varelser. Flockdjur om man så vill. Det är något vi inte kan komma undan, om vi nu skulle vilja det. Är påverkan från andra positiv mår vi bra. Är den negativ mår vi inte bra.
   Våra liv formas i relationen till andra, och mest påverkbara är vi under vår barn- och ungdomstid. Men livet tar inte slut där, och möjligheten att formas av nya relationer finns så länge vi lever.

Vem är jag?
Det är både skrämmande och hisnande. Frågan på vem jag är blir i mångt och mycket beroende på hur andra ser på mig, hur de behandlar mig och hur jag tolkar det. Kanske är tolkningen fel, men jag utgår ifrån det jag vet, och det enda jag vet är mina egna erfarenheter.
   Ta ett papper och skriv ned tio egenskaper som du tycker definierar vem du är: Jag är…
  Där finns din självbild, ditt medvetna sätt att se på dig själv. Det är denna vi utgår ifrån när vi beter oss i olika situationer. Blyg, intelligent, kreativ medlem i Svenska kyrkan, kristen, ateist och så vidare.

Förväntningar och självbilder
Handlar det om att vara duktig på ett område där jag fått höra att jag är mycket duktig så blir det ofta en självuppfyllande profetia, det vill säga jag ser mig som duktig och agerar därefter. Är det tvärtom kanske jag ger upp innan jag ens försökt. Självklart spelar gener roll, men omgivningen är en stark kraft.
   Om jag definierar mig själv som blyg står jag där i hörnet på festen och ingen kommer fram och pratar. Bekräftelsen är ett faktum, och jag blir troligen mer blyg.
   Självbilden som intelligent, blyg och så vidare blir ett självspelande piano.
Till så motto skapar vi vår egen verklighet och vår självbild förstärks utifrån hur vi tolkar situationen.

Ett oskrivet blad
Sedan har vi vårt möjliga jag, det oskrivna arket. Ser jag mig som smart är det troligen en positiv motiverande kraft som ger drivkraft till ansträngning. Ser jag mig som blyg kan det vara en negativ motiverande kraft till att jag drar mig undan och blir ensam.
   Och hela tiden jämför vi oss. För hur ska jag annars veta om jag är blyg eller kreativ eller intelligent? Och inte bara när vi ser personer i verkliga livet utan numera också ofta via sociala medier där människor presenterar sig och sitt eget jag. 

   Ofta är det de positiva sidorna som vi presenterar och får se. Vi är nog många som känner att vi inte når upp till andras standard, och det påverkar förstås bedömningen av vårt eget jag och vår självkänsla.

Hjärtat är viktigt
Sådant är nu livet vi är satta till. Vi hamnar i en viss miljö, vi har våra gener, våra föreställningar stärks på gott och ont och ju äldre vi blir desto svårare är det att ändra dem.
   Men vi behöver vår identitet och jagbild, bara vi inte glömmer att den i mångt och mycket är en konstruktion och att vi kunde vara någon ganska annorlunda. Det stämmer till ödmjukhet för den starke och mod för den svage.
Jesus sade: Mitt rike är inte av denna världen.
   Vidare: De sista ska bli de första och de första ska bli de sista.
    Med andra ord: Hur det än går för oss i livet, vad vi än tror om oss själva och andra, hur lyckade vi än är i sociala medier så spelar det ingen roll i himmelriket. Det yttre är oviktigt, det är vad som finns i hjärtat som är viktigt.

Catharina Sundqvist, Skara, psykologistuderande