Påskens svåra fråga

Varför måste Jesus dö? Den här frågan, som rör det innersta av kristen tro, kan besvaras väldigt kort med följande: För att vi ska få leva.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Det här är så enkelt och så ofattbart stort. Det finns inget liv, ingen frälsning, ingen seger över det onda, det finns ingenting utan Jesus död och uppståndelse. Tänk dig nu ett stort kors som vi går runt och betraktar från olika perspektiv. Observera att det inte är fruktbart att ställa de olika perspektiven mot varandra.

Det behövdes ett offer
Motivet är hämtat från gamla testamentet där det framgår att vi genom syndafallet är drabbade av en förbannelse som vi inte kan överbrygga. Någon måste sona brottet.
    Den här tanken finns det många människor som vill avskaffa från kristen tro. Gud är väl inte hämndlysten? Men då blundar man för det faktum att Gud är helig och oförenlig med synd och syndens lön är döden. Det onda måste bestraffas.
    En tanke som inte är särskilt svår att förstå när man ser hur ondskan visar sitt ansikte i den här världen i en grymhet bortom det vi kan föreställa oss. I Jesus griper Gud in, blir vårt offer och övervinner förbannelsen en gång för alla.

Det behövdes ett hopp
Jesus måste dö vår död för att göra döden maktlös, bryta udden av döden, uppstå så att vi skulle få leva. Det här är mänsklighetens hopp.
     Jesu uppståndelse och tron på de dödas uppståndelse var inget mindre än en revolution i det samhälle där de första kristna verkade. Det som växte ur uppståndelsen var inget mindre än ett hopp.
    Inte hoppet att allt på kort sikt skulle bli bra. Men tron på att våra liv en gång, likt det lilla fröet i jorden, ska slå ut i full blom. Jesus har uppstått. Vi ska också uppstå.

Det behövdes en seger
Jesus måste dö för att göra djävulen maktlös. Varför är detta viktigt? Detta leder rakt in i slaget om våra egna liv.
    Vi lever som bekant inte på ett nöjesfält, snarare på en arena och många gånger faktiskt på ett slagfält. Den som tar sin tro på allvar vet att det finns en fiende i världen och i oss. Det pågår en strid.
    Jesus har för vår skull övervunnit allt som vill locka oss från Gud. Den som förblir i Jesus besegrar allt ont och allt mörker. Om du är svag eller stark spelar ingen roll. Det är Jesus som kämpar i och genom dig och han är stark.

Det behövdes en försoning
Här är problemet en bruten relation med Gud. Gud vill inget hellre än att upprätta den kärleksrelation som är själva ursprungstanken, men som gick sönder. En kärlek som gick i bitar.
    I wikipedia kan man läsa att försoning inte bara avser osämja som upphör utan är en genuint återvunnen samhörighet. Gud säger till dig: Jag älskar dig! Och du har möjlighet att vända dig till Gud och svara: Och jag älskar Dig också!
    Det är det som synden har trasat sönder. Därför måste Jesus dö. Det behövdes en försoning för att den kärleken skulle kunna bli hel. För att vi skulle få veta vad kärlek är.

Det behövdes ett helande
Detta motiv särskiljer kristen tro från alla andra religioner. Ylva Eggehorn skrev i unga år: Jesus är den ende Guden som bär sår.
    I detta perspektiv kan man se frälsningen som ett helande av vårt sår. När Jesus möter oss är han inte så intresserad av våra misslyckanden. Synden har rivit upp ett sår - ett livssår – i våra liv.
    Jesus är mest upptagen av vårt sår. Han känner av det såret i sin egen kropp. Han vet att det gör ont i livet. Här finns hans medkänsla, men det är större än så. Jesus måste dö för att hela våra sår.

Av Anders Åström, Ödenäs
Tankar och inspiration till denna krönika är hämtade från en predikan av Tomas Sjödin.

      

Detta är en krönika där skribenten själv svarar för de åsikter som framförs.