Foto: Mikael Ljungström

Tre teser för 2000-talet

Detta är den predikan som Åke Bonnier höll 31 oktober 2017 i Skara domkyrka. Som avslutning spikades teserna upp på en dörr i kyrkan.

Se också videon där Åke Bonnier samtalar med Judith Fagrell om teserna.

På många sätt är det en stor dag i kyrkornas historia i dag – det är på dagen 500 år sedan Martin Luther offentliggjorde sina 95 teser, åtminstone om man ska tro historieskrivningen. Det finns egentligen inte belagt att han spikade upp dem på Slottskyrkans port i Wittenberg men det finns belagt att han skickade dem till ärkebiskopen Albrekt av Magdeburg och Mainz för att föra ett starkt kritiskt akademiskt samtal om påveämbetet och avlatshandeln.

Martin Luther var upprörd och ville genomföra en reformation inom den Romersk katolska kyrkan och understryka det viktiga. Han ville absolut inte skapa en ny kyrka och ville ännu mindre att några skulle kallas lutheraner.

Endast Kristus, sa han. Endast tro. Endast nåden. Endast skriften. Endast Gud tillhör äran! Detta var och är de viktiga tankarna och källorna liksom naturligtvis dopet och nattvarden.

Martin Luther förde också fram andra viktiga teologiska tankegångar. En som är värd att belysas i kväll är tanken på människan. Hon är simul justus et peccator – på en gång rättfärdig och syndare. Det är en tes som centrerar korshändelsen. På korset bar Jesus allt det som är vårt av misslyckanden, av synd, av omänsklighet och hopplöshet och gav oss nådens gåva genom att bära allt i vårt ställe och låta det få förtäras av Guds kärlek så att vi kunde bli justus – rättfärdiga, d v s så att vi kan stå framför spegeln och säga högt till oss själva: Jag är oändligt älskad, oändligt värdefull!

I Psalm 73 i kväll sjunger vi: Du tar vår skuld, din frid du ger. Och just så är det. Och genom att jag kan säga till mig själv att jag är oändligt älskad och värdefull kan jag också säga detta om var och en som jag möter, som jag läser eller hör om, oavsett allt. Du som är här i kväll är oändligt älskad och oändligt värdefull. Jesu korsdöd och uppståndelse vill visa på detta.

Därför kan vi utbrista med aposteln Paulus: Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. (Rom 8:38-39)

Men inför Gud kan vi inte komma med några meriter. Inför Gud hjälper inga goda gärningar. När jag säger det så tydligt kan det kännas konstigt. Vi är ju vana vid att bedöma människor efter vad de gör. Snacka går ju, men ord måste bli handling – och det är alldeles sant. Men inför Gud kan vi inte göra tillräckligt många goda gärningar för att meritera oss för Guds kärlek. Människan inför Gud kan bara vara där, vara inför Gud med den verklighet som är vars och ens och som endast Gud själv ser i sitt fulla sammanhang.

Därför är vi helt beroende av Guds nåd, inför Gud. Då kan vi bara i tacksamhet ta emot nåden från Gud utan att förstå hur det kan vara möjligt. Du och jag får på det viset vila i nåden. Men utifrån det läget ska vi också relatera till andra människor.

Luther talar om människan inför människan och där ska vi omsätta nåden i handling. Där kan vi göra goda gärningar och ska göra goda gärningar. Martin Luther lär ha sagt just att goda gärningar gör ingen kristen men en kristen gör goda gärningar. Att vara kristen och att vara snäll är inte samma sak. Att vara kristen och att vara en god samhällsmedborgare är inte samma sak. Det finns, lite tillspetsat, bara en definition av vad det innebär att vara kristen och det är att vilja följa Jesus Kristus i sitt liv. Det är att vara kristen och det får konsekvenser.

När föräldrar till ett nyfött barn säger att de vill att barnet ska döpas – ja då tar de ansvar för barnet och säger därmed att de vill att barnet ska följa Jesus Kristus. Sedan är det församlingens uppgift och gudföräldrarnas eller faddrarnas uppgift att stödja barnet på dess väg och själva vandra på den vägen , d v s egentligen själva vilja följa Jesus Kristus i livet och vara öppna för den heliga Andens tilltal och därmed Jesu egen närvaro i Ordet och sakramenten.

Och sedan naturligtvis konsekvenstänkandet och handlandet i samhället. Så vad vi behöver som kyrka i Skara stift med alla dess levande stenar – d v s alla de döpta – är att komma ut som kyrka, komma ut som kristna, våga vara uttalat kristna i alla de sammanhang där vi lever och gå ut och i lyhördhet dela det som är vårt med andra som delar det som är deras och med konsekvenserna av att våga stå upp som kyrka i ett samhälle och värld som på olika sätt är drabbat av djävulskap. Vi får säga med aposteln Paulus: Jag skäms inte för evangeliet (Rom 1:16)!

Samtidigt är Gud inte religiös. Gud är inte typiskt kristen, eller typiskt judisk eller typisk muslimsk. Nej Gud är inte religiös. Gud tillhör inte någon specifik religion. Nej, som det står Josuas bok: …Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. (Jos 2:11) Aposteln Paulus säger i vår episteltext i dag: Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Vi är religiösa men kan ha olika tolkningar av Gud, olika Gudsbilder.

Det vi gemensamt kan säga om Gud är att Gud är generös och för oss kristna handlar Guds generositet om den överflödande rikedomen som skapelsen vittnar om med dess skönhet och skörhet. Allt hör samman – allt andas helighet. Det finns inget profant som Gud har skapat. Allt är heligt. Människan, våra systrar och bröder runt om i världen, Du och jag här i Skara domkyrka är heliga därför vi är en del av Guds skapelse.

Sedan är vi också alla skapade till Guds avbild. Det uttrycket är ett uppdrag, för själva avbilden är att vi kan skapa och älska. Vi får vara med och vårda och värna skapelsen och själva också vara med i skapandet i linje med det Gud har gjort och det Gud gör. I vår egen brustenhet gör vi dock ofta felsatsningar i tron att vi har rätt. Vi blir, om och om igen, en del av världens bortvändhet från Gud och det är i det läget som vi profanerar det heliga. Gud andas helighet i allt och människan profanerar genom hat, genom våld, genom övergrepp av olika slag, genom tankar, ord och handlingar Då måste vi återvända – omvända oss, låta Guds nåd förnya oss.

Därför får vi, utifrån allt det sagda, lita till Fadern! Det är den första nya tesen för Skara stift. Vilken nåd det är att Gud är kärlekens och omsorgens Gud. Då behöver vi inte ha full kontroll själva. Då gäller inte det gamla uttrycket ”Själv är bäste dräng”. Nej, vi får leva i tillit till Fadern och begreppet Fadern handlar då inte om en gubbe, eller en jordisk pappa med alla misslyckanden, utan om en Gud vars väsen är relation, kärlek och omsorg. Vi får lita till Fadern som älskar var och en av oss och som möter oss också där vi inte alls anade det.

Så behöver vi också fördjupa vår förståelse av Gud som Fadern. Det vill ju uttrycka den Gud som är nära, nära var och en – Gud som inte är långt borta från någon enda av oss. För att fördjupa den förståelsen får vi lyssna till Jesus. Det är den andra nya tesen för Skara stift. Att lyssna till Jesus handlar om att se hur han förkroppsligar Gud samtidigt som han ber till Fadern och påminner oss om Faderns kärlek både genom ord och handling och där korset åter igen är den absoluta brännpunkten för kärleken.

Vi behöver lyssna till Jesus och meditera över det han säger till var och en av oss i Bibelns texter. Där talar han rakt in i vars och ens liv och sammanhang. Därför behöver vi förnya vår relation till Bibeln – den heliga skrift och på nytt slå upp, på nytt läsa, på nytt stanna upp vid evangeliernas Jesusord och låta dem tränga in i oss och påverka oss.

O, vad jag drömmer om att Bibeln inte enbart ska vara en bok i mångas bokhyllor, inte enbart ett minne från konfirmationen, inte enbart ett arv från tidigare generationer utan en levande bok, med levande texter och ett budskap om kärlek, om omsorg, om människovärde och skapelsevärde, en bok som talar om en levande relation med levande Gud som möter oss i Jesus Kristus den korsfäste och uppståndne som är med oss alla dagar till tidens slut. Jesus själv säger: "Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom". (Joh 14:23)

Så får vi leva med Anden. Det är den tredje tesen för Skara stift. Den heliga Anden är ju Gud verksam här och nu. Den heliga Anden, som utgår av Fadern och Sonen, hjälper oss att förstå Fadern och Sonen på ett nytt sätt, hjälper oss att se att Gud är hela tillvarons Gud. Herren är Gud, uppe i himlen och nere på jorden (5 Mos 4:39).

Guds Ande är den gudomliga vinden som blåser vart den vill och som vi får bäras av, leva i och glädjas åt. Med Andens vind ser vi att vi hör samman. Vi hör samman med våra syskon som har annan kyrklig tillhörighet. Vi hör samman med våra syskon som har en annan Gudsuppfattning. Vi hör samman med våra syskon som inte har någon gudsuppfattning alls. Och vi får glädja oss och se på den andre och på oss själva med den kärleks blick som Jesus påminner om när han ger oss sitt eget bud: "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-35)

Leva med Anden – låt oss göra detta i tilliten till Fadern och i det att vi lyssnar på djupet till Jesus. Det är Din och min kallelse som kristna. Så låt denna 500-årsdag bli en kick off för Dig i Din förnyelse av relationen till Gud där Ordet, dopet och nattvarden blir livsviktiga källor för allt det innevarande och kommande och där Guds heliga Ande får föra oss vidare på Guds vägar.

Jesus säger i Johannesevangeliet: "Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet". (Joh 14:26-27). Låt oss därför Lita till Fadern, Lyssna på Jesus och Leva med Anden! Och säga med ord av aposteln Paulus: Jag skäms inte för evangeliet (Rom 1:16)! I Jesu namn. Amen.

Se också videon där Åke Bonnier samtalar med Judith Fagrell om teserna.