Läser du?

Jag ställde en fråga till årets konfirmander.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Svaret på den hade stor betydelse för hur årets konfirmandundervisning skulle bedrivas. Och kanske också påverkar undervisningen under åren som kommer.
    Frågan jag ställde var hur många av dem som läste böcker. Inte i skolan eller för att klara någon uppgift, utan bara för nöjes skull. Bara för glädjen att följa en historia och i sitt eget hjärta klä författarens ord i bilder och illustrationer.

Bara en läser
Svaren jag fick var, för mig som älskar att läsa, sorgliga. Av alla 42 var det bara en som läste för nöjes skull.
   Det borde kanske inte förvåna, för så ser så klart verkligheten ut. Det är inte många som får berättelser till sig längre genom att läsa och som på det sättet övar upp fantasi och förmåga att läsa mellan raderna.
   Lite sorgligt är det ändå för oss som lever i en tro som så mycket är centrerad kring Bibelns texter. Där vi övar oss att läsa bibelberättelser för vår egen uppbyggnads skull och för att växa i tro.

Kort tid av läsning
Fastans tid är ju att avstå. Avstå från det som vi inte vill ha är enkelt. Avstå från det nödvändiga är svårt, men det är nästan omöjligt att avstå från det vi älskar. Och så måste jag avstå från att tvinga konfirmanderna att läsa, det som är min kärlek, men inte deras.
   Men så tänker jag att det ju bara är under en kort tid av kyrkans historia som vi LÄST Bibeln. Den längsta tiden har vi hört historierna berättas. Någon har berättat och vi har lyssnat. Och lyssnar gör konfirmander fortfarande.

Nytt sätt att berätta
Nu har vi så många fler sätt att berätta berättelserna som ger oss liv, än bara genom att läsa. Och på något sätt verkar det som om ungdomarna (och kanske också jag!) blir mer koncentrerat lyssnande när vi ser ett youtube-klipp om skapelsen och syndafallet, än när vi läser samma berättelse ur 1 Mos.
   Kanske kan nyckeln vara att avstå från det som är närmast hjärtat, så att hjärtat kan bli fyllt från annat håll med den ande som ger liv. Och som, trots allt, övervinner mörker och ondska och dammig tradition.

Av Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd