Foto: shutterstock.com

Månadens krönika

Välkommen till Månadens krönika.

På denna plats hittar du varje vecka en ny krönika från någon skribent med anknytning till Svenska kyrkan i Skara stift. Tanken är att utan stora pretentioner ge tankar kring tillvaron i stort och smått.

   De åsikter som här framförs är skribenternas egna och behöver inte alltid vara stiftets officiella hållning.

......................................................

Växthusets hemlighet

Pensionärslivet i karantän har lärt mig en del nytt. Som att det helt plötsligt växer olagliga blommor i växthuset. Och att en kyrka utan gudstjänst inte är en kyrka.

Huset är mitt, trädgården är min frus. Hennes lilla köksträdgård har försörjt oss med salladsgrönsaker; från tidig vår till långt in på hösten.

I början var det i blandsalladen en hel del ogräs typ kirskål, maskros och ätbara blommor som blev sallad. Senare blev det kanske mer vanliga grönsaker och framåt hösten alla möjliga sorters kål och blast från morötter och rödbetor. Jag börjar nu fatta det här med odlingssäsong.

Kuvert utan avsändare
Min fru odlar också gärna exotiska blommor och beställde från något obskyrt ställe på nätet munukkafröer. Manukka är en blomma från Nya Zeeland. Omgående anlände en påse frön i ett kuvert utan avsändare.

Men det blev inga vackra blommor. Växterna, som kom upp ur jorden, såg misstänkta ut. Det  visade sig efter en snabb googling vara hampa av den typ man gör marijuana av. Dom växte till sig bra.

Jag hade en svag aning om att det krävs tillstånd från länsstyrelsen för att odla hampa. Vi borde nog bränna upp dom, menade jag.

Så i slutet av oktober, då det var dags att förbereda växthuset  för vinterodling, frågade jag min fru. Hur blev det med hampan. Brände du den?

-Bränna mat? Det kan man inte göra. Du har ätit hampabladen hela veckan. I salladen. Har vi nu ätit ogräs och blast så kan vi nog äta detta också, sa min fru.

Hur det smakade? Tja, som alla annan sallad. Typ.

Beroende
Men det är inte exotiska växter vi är beroende av.

Det har varit tungt att inte längre kunna gå till kyrkan.

Det centrala för oss kyrkomedlemmar är att få fira gudstjänst. Vi hade kunnat ordna gudstjänster på ett smittsäkert sätt under hela pandemin. Ändå fick vi inte göra det - men köpcentra fick vara öppna.

En kyrka utan gudstjänster är ingen kyrka. Att inte kunna ta del av av församlingsgemenskapen är prövande. Jag saknar att fixa disken efter kyrkkaffet. Men en ny dag närmar sig det. Min fru och jag har snart fått vår andra spruta. Om några veckor kan vi äntligen få fira gudstjänst. Som vi längtar.

Krönika av Sten Dellby, Äspered