Livet som en tv-serie

Jag har inte bara förlorat jobbet, som 70+ så inser jag, något motvilligt, att snart är också livet över. Nå, vad bör man göra när man väl insett detta?

Foto: Shutterstock

VECKANS KRÖNIKA

Den amerikanska läkaren Dhruv Khular skrev för någon tid sedan en krönika i The Washington Post (”When the future is running out, narrating the past helps to prepare”, 15 juli 2019).
   I sin läkargärning möter han döende patienter. Han menar att man kanske inte skall grubbla över det som kommer, utan mer över det som varit. Att finna att det egna livet haft en mening.

Vetenskapligt stöd
Khular skriver att ett växande antal vetenskapliga rapporter visar att historieberättande (stoytelling) är en kraftfull metod för att känna sig meningsfull.    Alltså att reflektera över det som varit och skapa en berättelse över det egna livet. Att berätta är grundläggande mänskligt.
   Metoden att skriva berättelsen om sitt liv har, enligt Khular, hjälpt traumatiserade amerikanska soldater minst lika väl som många och långa terapisessioner.

Livets berättelse
Nu räcker det inte med att lista viktiga händelser som utbildning, giftermål, jobb, barn med mera. Utan det gäller att formulera en sammanhängande berättelse.
   Khular ger några tips. Det synes bli bättre om man varierar mellan första, andra och tredje person och även använder det allmängiltiga ”man” istället för ”jag”. På så sätt kan det vara lättare att skildra förändring över tid och när så behövs skapa distans till svåra situationer.
    – Ett sätt att greppa sitt eget liv är att läsa biografier, säger en Dr Khulars patienter.
    När jag funderar hur man bör göra, så inser jag att det är lätt att man fastnar i missade tillfällen, oförrätter och trivialiteter. Livet är heller inte ett CV. Det är den långsiktiga berättartråden som är viktig att hitta. Hur tydliggörs syftet med det egna livet?

Livet som en TV-serie
Jag har i en tidigare krönika skrivit om hur jag har fastnat i TV-serier. En fördel med att titta på sådant är att man klart ser det berättarmässiga upplägget. Vad utgör framåtrörelsen? Vad var den drivande konflikten? Viktiga personer? Miljön? Den långsiktiga berättartråden? Distraktioner?
   Man kan ju börja med att formulera en storyline, liknande den en eller två meningar långa presentationen av en TV-serie.
   Det känns därför inte helt fel att fråga sig; Hur skulle det låta om jag på tre minuter skulle sälja in mitt livs berättelse inför en grupp tv-chefer?

Framåtsyftande
Som kristen behöver jag inte grubbla så mycket över vad som komma skall. Jag kan utan problem fokusera på vad har mitt liv betytt. I vilken utsträckning kan jag ha gjort någon skillnad?
   - Trots att jag inte kommer att vara kvar för att se, så har jag ändå hjälpt till att skapa framtiden, åtminstone en liten del av den, som en av Kuhlars patienter uttryckte sig.

Av Sten Dellby, Äspered

 

      

Detta är en krönika där skribenten själv svarar för de åsikter som framförs.