VECKANS KRÖNIKA
Det började med liktornar på båda fötterna. När plåster inte längre hjälpte var det dags att hitta någon med radikala åtgärder i bagaget.
Internet och vänner hjälpte till med sökandet. Hade jag dessutom kollat kartan kunde jag nog rent av kommit i tid till första besöket.
Fotvårdaren gjorde i alla fall det hon skulle, det vill säga gick loss med skalpell och slipmaskin. Nej, det blev inte bra med en gång. Men efter ett par behandlingar var lilltårna smärtfria.
Nästan normal
Fast då var det dags att släppa en hink på stortånageln som i tur och ordning blev blå, inflammerad och frånvarande. Den lossade obevekligt sina band till foten.
Så här 18 månader och många behandlingar senare börjar foten nästan se normal ut. Och insikten väcks att utan fotvårdare hade det knappast funnits någon nagel, och kanske heller ingen tå.
Fötter har alltid varit viktiga, och de behöver skötas. Därför skapar besöken hos fotvårdaren ett behag som sitter i flera dagar.
Dammiga vägar
Fötterna har också en särskild plats i påsken som nu närmar sig. För helgen börjar egentligen med en fottvätt.
En sådan behövdes extra mycket i Israel för 2000 år sedan. Det vanligaste sättet att färdas var att vandra dammiga vägar, med sandaler som skydd.
Men när kvällen kom och maten serverades ville ingen sitta, eller snarare ligga, till bords med dammiga fötter. Därför fanns tjänare som svarade för tvättning
Bryter mönstren
Kvällen före påsken tvättar Jesus sina lärjungars fötter. Därmed bryter han alla kända mönster för maktens ordning. Fram stiger en Gud som bara kan segra genom att framstå som svag och maktlös i världens ögon.
I vår värld är styrka och makt något vi värnar. I andens värld är styrkan som att bära vatten i händerna. Vattnet stannar bara kvar i den öppna handen. Så fort man knyter näven är det borta.
Jesus har öppna händer. Hans makt ligger i att kunna gå ner på knä och göra uppgifter som är förbehållet tjänare. Den paradoxen är en av kristendomens största gåtor, och att kunna tillämpa den i våra egna liv kanske vi aldrig blir färdiga med.
Av Sven-Erik Falk, Skara