De andra

En av mina vänner på Facebook länkar ibland till sidor på nätet som handlar om att invandrare eller flyktingar begått brott.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Oftast handlar det om någon nyhetssida som tillhör de där sidorna som är alternativa. Ibland är det riktigt gamla nyheter, ibland är det felaktiga nyheter. Ibland är det sanna nyheter.
   Jag borde förstås någon gång skriva en fråga om varför han länkar de sidorna. Och kanske också fråga vad det är som gör att han tror att nyheter som publiceras av före detta SD-politiker, automatiskt är mer trovärdiga än de som publiceras av andra media? Men jag har inte gjort det - än. Är väl för feg.

Vad är intressant?
Jag undrar egentligen varför det är så intressant att veta varifrån brottslingen kommer eller för den delen vilken tro brottslingen har. Bygger det på någon slags tanke om att vissa länders medborgare eller vissa trosutövare är mer kriminella/våldsamma än andra?
   Eller är det bara den gamla trygga vanföreställningen att det är ”de andra”, som är brottslingar, inte vi. Det är de andra som misshandlar och våldtar, inte vi.
Och så kan vi känna oss trygga ett tag. Problemlösningen blir ju då också väldigt enkel, vi behöver bara göra oss av med ”de andra” så löser vi problemet.

De andra
När jag växte upp i Halmstad på 60-talet, så hade vi bostadsområden med hög kriminalitet. Där fanns en del invandrare, men också många socialbidragstagare, ensamstående underbetalda kvinnor, missbrukare, arbetslösa.
   Det var helt enkelt människor som befann sig i någon form av utanförskap. De var inte som vi…. De var de andra.
   Kanske är det detta som är problemet egentligen. Att det finns så många ”de andra”. Som aldrig fått resurser att vara med, känna sig behövda, hitta sin plats i vardagen, känna sig som viktiga samhällsdeltagare.

Se osynliga gränser
I den gren av verkligheten där jag mest tillbringar mina dagar brukar vi prata om att det inte finns några andra, utan att mänskligheten är ett stort vi. Det gör vi eftersom vår centralfigur tog emot alla de som var marginaliserade och utanför.
  Jesus verkar inte sätta några sådana gränser som vi gör. Bibeln är ju full av sådana berättelser. Men det är inte alltid vi gör som vi säger. Vi håller oss inom de säkra ramarna. Här är rymlig plats…
  Jag känner att jag behöver hjälp att identifiera de osynliga gränser som stänger oss ute från varandra. Tror att det kristna syskonskapet kunde hjälpa mig med det. Välkommen att vara med.

Av Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd