Foto: Magnus Aronson/IKON

Utlandsprästen: Det handlar om möten och diakoni

Lars Ryderstad är nyss hemkommen till Skara stift efter att ha arbetat i utlandskyrkan i Danmark och i Thailand.  – De flesta uppgifterna där är diakonala. Det handlar om att finnas till hands, om möten med människor, säger han.

De senaste fem åren har Lars tillbringat i Bangkok. En tjänst i en kyrka som inte har någon fysisk kyrkobyggnad.
– I Bangkok handlar det om en mobil kyrka, en kyrka som rör sig bland väldigt många människor i ett stort område, konstaterar han.
En fast punkt finns, och det är tisdagarna. Då ses man på ett centralt gästhus och de som vill kommer och fikar. I övrigt har Lars rört sig i ett stort område med mobiltelefonen i fickan och med eposten och facebooksidan lätt åtkomliga. Givetvis finns utlands-kyrkan, precis som i Sverige, där vid livets stora händelser. Vid dop, vigslar och begravningar. Men väldigt mycket handlar också om diakoni.
– Många behöver någon att prata med. Det är låga trösklar i utlandskyrkan. Kanske beror det på att man är mer anonym utomlands, eller på att man är ledig och ger sig själv tid att fundera. Det blir också en alldeles särskild gemenskap eftersom alla skandinaver är i samma sits och de flesta har också lämnat något hemma, funderar han.

Många svenskar

Lars Ryderstad. Foto: Anna Theander

Omkring 350 000 svenskar besöker Thailand varje år. Dessutom tillkommer ett stort antal svenskar som är bofasta i landet. Det är med andra ord inte konstigt att saker händer. Människor blir sjuka, råkar ut för olyckor, ett hundratal dör varje år, andra mår psykiskt dåligt, några råkar i klammeri med rättvisan, en del får ekonomiska bekymmer. Vid sådana tillfällen arbetar ambassad, konsulat och Svenska kyrkan nära varandra.
– Under mina år i Thailand var jag på ambassaden ungefär tre gånger i veckan för att gå igenom hur vi kan vara till stöd och vem som kan göra vad.
Många gånger tar kyrkan vid där ambassadens möjligheter och befogenheter inte räcker till. Och väldigt ofta handlar det om möten. Om att besöka människor på sjukhus, i fängelser, om att stötta anhöriga. Hur hinner man med allt?
– Det gör man inte. Men med vår tids tekniska och digitala möjligheter tycker jag ändå att det går bra att ha kontakt med människor. Jag kanske inte alltid kan träffa alla, men jag kan ha kontakt på telefon, mail och via Facebooks meddelandefunktion. Dessutom finns det ideella medarbetare på flera håll. Det kan vara 60 mil till någon som behöver ett besök. Och bara i Bangkok finns flera hundra sjukhus. Då är det fint att det finns volontärer som gör en stor insats.

Text: Anna Theander. Artikeln var publicerad i Intro nr 3 2018. 

Läs också: ”När döden drabbade hjälpte utlandskyrkan”