Skara stift

Prata med oss

Kontakt

Skara stift Besöksadress: Skoltorget 1, 53231 Skara Postadress: Box 173, 53223 Skara Telefon: +46(511)26200 E-post till Skara stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Den gråa vilan

Det är en oktobermorgon då allting är grått. Molnen verkar inte ha stigit ur sängen, utan breder ut sitt tjocka blyertstäcke.


Bild: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Solen har försovit sig och dagen har bara fått nödbelysning fastän klockan är åtta.
Men havet är vaket och dansar med vinden. De gick aldrig till sängs i går utan har hållit ut hela natten. Takten hålls av vita skumtoppar som bryter mot den låga sandstranden.
    En bit bort kämpar ett ensamt ljus mot mörkret. Men bara en sekund åt gången, sedan hämtar fyrtornet andan i en fyrasekunders evighet innan lampan tänds igen.
    Bilden är hämtad från Skagen, längst ut på Danmarks nordspets. Ett samhälle med tonvis av historia om fiske, konstnärer och ett säreget ljus.

Moped till stranden
Rent konkret dök bilden här om dagen upp i flödet i en grupp på sociala medier. Den är tagen av en hängiven Skagenbo som varje morgon tar sin moped till stranden för att fotografera soluppgången.
   Sensommaren har varit fylld av strålande morgonvyer. Där har solen och molnen brunnit i guld, ockra och orange. Den ena dagen vackrare än den andra. Fantastiskt, men ändå långt borta.

Hösten berör
Men nu har hösten kommit och plötsligt blir jag berörd. Tydligen var vi fler som berördes, men på olika sätt. För bilden är mörk, så det är nästan svårt att urskilja detaljerna. Alla gillar det inte.
    Men hos mig vaknade kroppens minne av hur det är att stå vid havet en höstmorgon. Ljudet när vågorna attackerar stranden, aggressivt och rofyllt på samma gång. Känslan när vinden tvingar ner fuktig luft genom näsa och mun. Lukten från strändernas tång och Kattegatts salt.
    Jag kunde känna hur det ryckte i kläderna och jag kunde spana efter småfåglarna som sökt trygghet i hagtorn och vildros.

Vissna och växa
Jag kunde också fundera på vad det är med hösten som är så speciellt. Hösten är ju en tid av vissnade, en tid när mörkret tar över.
    Visst, men också en tid av växt. Det är nu säden läggs i jorden och trädens knoppar bildas för nästa års skörd. Det är nu vi får vila och får samla kraft. Kura inomhus i värmen.
    Jag tackar Gud för hösten, för den påminner om behovet av vila, och rätten att vila. Vi behöver inte blomstra jämt. Och vissnade innebär inte att livet försvunnit. Bara att det samlar ny kraft hos Honom.

Av Sven-Erik Falk, Skara
Publicerad 21 oktober 2016