Hatets ensamhet

Den som hatar är alltid ensam. Orden kommer från radions morgonandakt. Och de blir skärande aktuella dagen efter missdådet i Bryssel.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Det är dymmelonsdag när detta skrivs. Dagen då kyrkklockorna skulle dämpas. Klockor som kunde ringa till fest, skulle bara dovt förkunna att glädjen fick vänta.
   I dag syns inte solen som lyste upp helgen. Från himlen hänger bara grå mulenhet. Samma gråa nyans som tynger själen efter gårdagens attentat mot människor i Bryssel.

Landar i hjärtat

Morgonens tidiga andakt i P1 var förmodligen inspelad för länge sedan. Men ändå landade den rakt i hjärtat, och rakt i det senaste dygnets händelser. Johanna Lundström berättade om ett samtal i en av sina gymnasieklasser. Ett samtal om kärlek och hat.
   Ungdomarna slutsats blev att hata kan man göra på egen hand. Men kärleken strävar alltid efter gemenskap. Därför är också kärleken dynamisk och söker utveckling, medan hatet är stillastående och vill låsa fast. Därför kan kärleken också verka jobbigare än hatet.

Hatets frö

Ungdomarnas ord blev en nyckel till att förstå dagens Europa, där hatet blossat upp på ett sätt vi trodde var otänkbart. Många av oss slipper att möta det i vår vardag.
   Men vi vet att hatet finns bara några knapptryckningar bort på internet. Förmodligen finns det också som ett frö inom de flesta av oss.
   Det fröet kan lätt hämta näring från rädsla eller upplevda orättvisor. Ledare som kan spela på sådana känslor kan enkelt få anhängare, det har vi sett allt för många gånger i historien.

Kärlekens bud

Så här i påskveckan handlar mycket om hat och kärlek. Vi påminns om mänsklighetens största drama som spelades upp i Jerusalem för 2 000 år sedan.
   Jesus visste vad som skulle möta honom. Men precis innan hatet släpps löst äter han en måltid med lärjungarna och ger dem ett nytt bud.
   – Ni ska älska varandra.
   Inget mer än detta. Så lätt att förstå, så svårt att förstå. Att älska, detta krävande, förbrännande. Och ändå enda vägen, då som nu. Och möjligt tack vare att vi kan leva tillsammans med Jesus, leva av hans kärlek.

Det är dymmelonsdag. Klockorna ringer dovt, och det är klangen från från den kärlek och från det kors som ger oss hopp.

Av Sven-Erik Falk, Skara
Publicerad 23 mars 2016


Vill du höra Johanna Lundströms andakt finns den på Sveriges radios hemsida. Klicka här.