VECKANS KRÖNIKA
Varje vinter när snön faller brukar jag nöjt instämma i en replik som jag hörde för länge sedan.
- Jag älskar snö. Det är det enda som gör min trädgård lika fin som grannens.
Minnet sviker när det gäller vilken komiker som sade det från början. Men jag gillar det ändå.
Ett elände
Tyvärr är det inte riktigt sant att jag älskar snö. Med en bristfällig kropp så är kyla och halka ett elände. Och snöskottning sker i långsamt tempo med halkskydd på skorna. Det blir små tag med skyffeln, och många vändor innan allt är klart. Mer terapi än arbete med andra ord.
Därför var sucken djup när jag kom ut på garageuppfarten efter den senaste leveransen av vitt från himlen. Kommunens plogbil hade bytt chaufför. Den förre var noga med att ställa bladen så att snön inte blockerade utfarten utan följde med till kurvan där en gräsmatta erbjuder gott om plats.
Lång sejour
Den nye föraren hade inga sådana planer. En rejäl vall låg på gatan och kurvan var inte utplogad. Så jag insåg att det skulle bli en lång sejour.
Fast jag hade inte räknat med grannen. Han lämnade helt oombedd sin egen uppfart och började skyffla hos mig. På några minuter var vallen borta, och mina tankar flög lika lätt som de yrande flingorna. Tänk vad lite medmänsklighet kan göra.
Ingen bärgning
Då var det desto tråkigare att höra bekantingen på landsbygden berätta om sin erfarenhet av snö. Han brukar ploga vägen fram till ett antal hushåll. Genom åren har han också hjälpt en och annan bilist upp ur diket.
Men nu är det slut på den hjälpen. Sverige håller nämligen på att amerikaniseras även på denna punkt. Det är numera fastslaget i domstol att om det uppstår en skada på den bärgade bilen så är hjälparen ansvarig.
Detta gäller oavsett om man drar med traktor eller bara hjälper till att skjuta på. Så nu får dikeskörarna vänta på bärgningsbil. Och medmänskligheten har blivit inskränkt.
Det är en kristen dygd att hjälpa sin nästa. Det är tragiskt om vårt samhälle hellre jagar syndabockar och ekonomiskt ansvar än att se till det goda uppsåtet. Våra politiker talar gärna om behovet av civilkurage. Då är det tråkigt med lagar som gör att kuraget försvåras och att den hjälpsamme hotas av skadeståndskrav.
Av Sven-Erik Falk, Skara