Lyssna

Kafé för ovana

När var du på en tråkig gudstjänst senast? Jaså inte det. När var du på en riktigt rolig gudstjänst? Inte det heller. Då kanske det är dags att göra något åt saken.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

99 procent av svenska folket går inte till kyrkan en vanlig söndag. Ledsen att behöva säga det, men sådan är faktiskt verkligheten. Dessutom har antalet besökare halverats de senaste 20 åren.
   Den som är intresserad av statistik skulle kunna dra en rak linje och säga att 2037 kommer ingen att gå i gudstjänst. Så blir det inte. Men nog ligger högmässan illa till på många platser, framför allt på landsbygden.

Ovana besökare
Varför blir det då så här? Präster, musiker och engagerade lekmän gör ju ett gott jobb. I alla fall för det mesta. Och handbokarbetet som splittrat kyrkan visar att det finns ambitioner att utvecklas.
   Förklaringen är nog helt enkelt att de flesta svenskar är inte vana att gå till gudstjänst. Därmed finns det en stor grupp som inte alls är bekant med gudstjänstordningar, psalmer, böner och annat som erbjuds.
   Det är ungefär som att se idrott med krångliga regler. Man förstår inte och är därför inte intresserad.
   Kan vi då skriva om reglerna? Vet inte. Det kräver ett nog ett nytt tänkande, där alla gudstjänster kanske inte är för alla. Precis som vi har körer för vana sångare och för de som ”inte kan sjunga”.

Kafé klockan två
Vi kanske skulle pröva något nytt. Jag fantiserar ibland om att kyrkan skulle ordna söndagskafé. Något som öppnar vid tvåtiden på söndag eftermiddag. Bjuda på bra fika, lite musik, kanske lite allsång. Och så ett intressant estradsamtal kring livet.
   Eller varför inte någon som sätter sig på en hög pall och läser tidningen med veckans nyheter. Och som frågar sig själv och publiken vad man kan säga om detta. Eller vad Jesus skulle sagt om detta.
   Kanske är det så en gudstjänst för ovana ser ut. Kanske finns det något helt annat. 99 procent väljer i alla fall bort det som finns i dag. Så möjligheterna till att prova något nytt borde vara ganska stora. Och budskapet är alldeles för bra för att inte höras.

Av Sven-Erik Falk, kommunikatör, Skara