I huvudet på en sur gammal gubbe

Fokusera på vad församlingen skall komma ihåg. Med den sure gamle mannens rätt så ger här krönikören präster och predikanter några goda råd.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Det alla varnat mig för verkar bli mitt nya liv. Visserligen upp tidigt och iväg till gymmet. Men sen försvinner dagen. Inget av vikt blir uträttat.
   Ser alla avsnitt av en amerikansk TV-serie. Alla avsnitt på en gång. Bästa hitintills ”River” med Stellan Skarsgård. Försöker ibland bedriva opinionsbildning och skriver då inlägg på något diskussionsforum (ersätter gamla tiders insändare).
   Jag har straffat ut mig från alla hushållssysslor. Min matlagningsintresserade hustru fixar finmiddag med passande vin. Varje dag.
   Fast det kanske kommer att ändras. Bland julklappsböckerna finns nämligen en om biblisk mat. Så på trettondedagen blev det linssoppa. Med utspätt vin därtill…

Enda omväxling är helgernas gudstjänster
Min fru och jag har börjat åka runt på gudstjänster i olika kyrkor. Vi bor där två stifts möts, nämligen Skara och Göteborg. Lite olika. Som den sura gamla gubbe jag nu blivit så recenserar jag gärna vad jag varit med om.
   I bland kan jag för mitt liv inte redogöra för vad predikan handlade om. Ingen aha-upplevelse, ingen särskild insikt. Ingen märkbar fördjupning.
   Några präster tar in för mycket i en enda predikan. Förutom det uppenbara slöseriet med goda idéer så skymmer för många ord och ett otydligt upplägg det viktiga. Tänk, tänker jag om jag hade fått gå loss med en rödpenna på det manuset.
    En del präster verkar vara livrädda för att deras predikningar skall bli för korta. Men snälla, hellre kort och minnesvärt än långt och rörigt.

Vad är det viktiga?
En enkel och klar disposition gör det lättare att förstå och minnas. Vissa har ingen uppenbar plan alls. De staplar aforismlikande meningar på varandra. Och kan säkert hålla på hur länge som helst. I dessa fall ser min snälla fru till att jag håller mig vaken.
   Det elementära i all presentationsteknik är bestämma sig för vad publiken skall komma ihåg. Det gäller nog även predikningar. En enkel disposition omfattar tre delar. Början. Mitten. Slutet. Hur svårt kan det vara?
   Alltså: Fokus på vad församlingen skall minnas.

Av Sten Dellby, Äspered
Publicerad 7 januari 2016

Fotnot: Fotnot: Boken som nämns i texten heter Matnyttigt i bibeln och är skriven av Rena Rossner. Utgiven på KM-förlaget och Bornelings.