Ett frö till att bli präst såddes när jag i mitt examensarbete läste texter av Dag Hammarskjöld och dominikanmunken Mäster Eckhart bland andra. Det ledde min väg tillbaka till tron och kyrkan.
Jag började engagera mig i församlingslivet och gick Svenska kyrkans grundkurs, läste teologi och så småningom inledde jag prästutbildningen. Dessförinnan hade jag egenhändigt snickrat ihop en praktikplats hos en präst. Eftersom jag redan hade en annan färdig utbildning ville jag skaffa mig en realistisk bild av arbetet som präst.
I mitt jobb som präst kommer jag att träffa många människor i livets alla skeden och få dela allt från det mest vardagliga till det allra viktigaste. Jag ser också fram emot att få vara en del av ett arbetslag!
Den största utmaningen hänger kanske ihop med den största glädjen; att mycket av det som vi som jobbar i kyrkan gör, hänger ihop med det som är riktigt viktigt i människors liv.
De flesta som hör att jag skall bli präst reagerar med att säga ”Åh så spännande” eller ”Du som verkar så normal”.
Många verkar tro att prästen är en allvarlig figur från en Ingmar Bergman-film som inte tror på evolutionen.
De förebilder jag har är bland andra biskop Martin Lönnebo och min moster Inga Belani som också är präst.
Som präst bör man ha ett intresse för andra människor och ett begär efter tro, hopp och kärlek.
Prästvigningen kommer vi att fira med mycket familj och vänner.