Svenska kyrkan Stockholms stift

Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Stockholms stift Besöksadress: Klara Södra kyrkogata 1, 11152 Stockholm Postadress: Box 163 06, 10325 Stockholm Telefon: +46(8)50894000 E-post till Svenska kyrkan Stockholms stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

I Breviks kyrka står barnbordet längst fram

Barnen har tillfört så mycket liv i gudstjänsten och om de någon gång inte är här saknar vi dem.


Ofta är det trångt på de främsta raderna under gudstjänsterna i Breviks kyrka. Skälet hittar man längst fram på höger sida. Runt ett lågt bord med små stolar flockas barnen. På bordet ligger papper och pennor, vid sidan står en bokhylla med mer material, dockor och böcker.
– När vi flyttade fram barnbordet i kyrkorummet kom alla gudstjänstfirare närmare, för föräldrarna satte sig nära sina barn och de andra följde med. Barnen har tillfört så mycket liv i gudstjänsten och om de någon gång inte är här saknar vi dem, berättar förskolläraren Maria Holmberg, som deltog i ett barnmöjliggörarprojekt 2009-2010.

Gudstjänsten är öppen för barn och vuxna

Föräldern Rebecka Lundgren håller med om att det var bra att flytta fram barnhörnan. I Breviks kyrka finns inga familjegudstjänster eller gudstjänster för stora och små. Alla gudstjänster är öppna för barn och unga och de rör sig hemvant i kyrkorummet. Det är till för dem, precis som för de vuxna gudstjänstfirarna.  

Gudstjänsten denna söndag leds av prästen Staffan Simonsson och kyrkomusikern Martina Möllås. De har god hjälp av många barn. När barnkören sjungit ett par sånger sätter de sig vid barnbordet igen och fortsätter rita. Det är bara under predikan som barnen går till söndagsskolan i rummet intill, och de är bara borta en liten stund för när trosbekännelsen ska sjungas springer de in igen.
– Tröskeln att komma till kyrkan blir så låg när barnen är med. Det första man möter är barn som hjälper till att dela ut psalmböcker och hälsa gudstjänstfirarna välkomna, berättar prästen Staffan Simonsson och ler.  

När det är dags att tända ljus vid ljusbäraren för döpta och avlidna församlingsbor går Nils Nerell och Frida Forsström fram. Därefter tar flickorna Sara Eliasson, Tuva Rickman och Josefin Pihl upp kollekten och sedan kommer höjdpunkten för många av barnen, nattvarden.  

Amelie får dela ut nattvarden

Nattvarden delas denna dag ut av Staffan och elvaåriga Amelie Anderberg och samtidigt får de som vill - och det vill alla - tända ljus och sätta i sandlådan eller ljusbäraren. Snabbast fram är barnen. Det blir en härlig rörlig nattvard där alla delar gemenskap i bröd och vin, barn som vuxna. En av dem är Mårten som bär sitt barn i famnen. Stämningen är innerlig och varm, livlig och öppen.

– Det var andra gången jag delade ut nattvard, berättar Amelie efteråt. Det var både roligt och lite läskigt, tänk om jag skulle säga fel. Förra gången gjorde jag det, men det var bara till Maria.  

Amelie och hennes syster Milou, som är nio år, är här med pappa Michael Anderberg. Man kan säga att de har vuxit upp i Breviks kyrka. De sjunger i barnkören på tisdagar och ett par gånger per termin deltar kören i gudstjänsten.

Har ni märkt någon skillnad på hur det är på gudstjänsterna?

– Prästerna har bytts ut, men barnen har alltid varit många, säger Amelie och Milou visar en korv med bröd i rött och gult papper som hon vikt under gudstjänsten. Milou ville spela på flygeln och tar med mig ut i kyrkorummet, men Amelie hann före och spelar ”Für Elise” och sedan får Milou spela Roddvisan.    

Det minglas under det kyrkliga kaffet med hjälp av gudstjänstgrupperna där Sara 19 år är yngst och Arne 85 år äldst.
– Det är så här vi firar gudstjänst. De som vill ha en annan typ av mässa går i stället till Bodals eller Lidingö kyrka, berättar Maria vidare. Maria har fortsatt att delta i gudstjänstarbetet och det är ett av skälen till att barnens aktiva delaktighet hållits levande fyra år efter projektet.  

Efter nattvarden läser Ellen Schödin tackbönen lugnt och tydligt. Hon får beröm efteråt och som avslutning klämmer hela församlingen in i barnkörens refräng och sjunger ”Joy, joy, joy”. Det kan inte bli en bättre final. Den sammanfattar allt.

Helena Thorén