Biskopar i Stockholms stift
Stockholms stifts biskopar
Biskop Andreas
Andreas Holmberg vigdes till biskop för Stockholms stift den 22 september 2019.
Biskop Eva Brunne
Eva Brunne vigdes 2009 till biskop i Stockholms stift. Hon var den åttonde biskopen i Stockholm.
Andreas Holmberg 2019–
Andreas Holmberg föddes 1966. Han växte upp i Lund och under en period i Tanzania där föräldrarna var utsända av Svenska kyrkan. De landade senare i Göteborg. Efter studier i Uppsala prästvigdes han för Stockholms stift 1993. Han var församlingspräst i Botkyrka och teologisk lärare i Evangelical Lutheran Church in Tanzania (ELCT) innan han blev stiftsadjunkt i Stockholms stift 2012. Holmbergs område var gudstjänstutveckling och vuxet växande.
Eva Brunne 2009–2019
Det började i ett för den tiden traditionskristet hem i Malmö. Åren i Limhamns kyrkliga ungdomskrets, efter motvillig konfirmation, blev starten på Eva Brunnes engagemang i kyrkan. Teologistudierna var först tänkta för en journalistutbildning, men under tiden väcktes en prästkallelse. Inte minst genom Kristna Studentrörelsen (KRISS). Här fanns både en vilja att förändra en stelnad kyrka och ett starkt internationellt engagemang. Kontakter med unga kristna världen över gav mersmak.
Caroline Krook 1998–2009
Caroline Krook föddes på Östermalm i Stockholm 1944. Efter studier i Lund och prästvigning i Lunds domkyrka 1969 blev hon fängelsepräst i Malmö och snart den som fick bygga en alldeles ny församling på Norra Fäladen i Lund, S:t Hans församling. Här blev det nybyggaranda i en församling som rymde många nationaliteter och studenter som längtade efter en ny slags kyrka.
Henrik Svenungsson 1988–1998
Henrik Svenungsson föddes in i en prästfamilj i Göteborg 1933. Redan som ung blev han ekumeniskt engagerad. Till detta bidrog deltagandet i ett kristet ungdomsmöte i det krigshärjade Tyskland. Kontakterna där ledde till teologistudier och grundlade hans livslånga ekumeniska och internationella engagemang.
Krister Stendahl 1984–1988
Krister Stendahl föddes 1921 i Halland. Efter studier i Uppsala prästvigdes han i Storkyrkan 1944 och fick sin första tjänst i Västerhaninge församling. Efter två år blev Stendahl studentpräst i Uppsala samtidigt som han var forskarstuderande i nya testamentets exegetik. Krister Stendahl blev teologie doktor 1954 med avhandlingen The School of St. Matthew and its use of the Old Testament. Åren 1954–1984 tillbringade Krister Stendahl vid Harvard Divinity School där han var professor och rektor. Under åren i USA gav han ut flera böcker som också översattes till svenska.
Lars Carlzon 1979–1984
Lars Carlzon föddes i Hakarp nära Jönköping 1918 och prästvigdes i Växjö domkyrka 1945. Samma år blev han gymnasiesekreterare och därefter stiftsadjunkt i Växjö 1948. Som sjömanspastor flyttade Lars Carlzon till Lissabon 1951, och 1952 till San Pedro i USA. Väl hemma i Sverige igen tillträddes tjänsten som generalsekreterare i Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse 1962. Där tjänstgjorde han fram till 1972 då han blev pastor primarius (idag domprost) i dåvarande Storkyrkoförsamlingen. Efter sin pensionering fortsatte Lars Carlzon som ordförande i Sjömanskyrkan i Stockholm.
Ingmar Ström 1971–1979
Ingmar Ström föddes i Solna 1912. Pappa Tord var präst i arbetarstaden Hagalund. Här fanns fattigdom, smuts och avoghet till kyrkan. Han prästvigdes i Uppsala domkyrka den 13 december 1941 och fick tjänst i Värmdö församling. Under hela sitt liv var han förkunnare, teolog, debattör. Inte alltid i regelrätt prästtjänst. I många år ledde Ingmar Ström andakter i Sveriges Radio och under lika många år hade han en stående spalt i tidningen Vi. Han blev en folkkär och respekterad präst långt utanför de kyrkliga sammanhangen.
Helge Ljungberg 1954–1971
Helge Ljungberg föddes i en prästgård i Enköping 1904 och vigdes till präst vid 24 års ålder, närmare bestämt i Uppsala domkyrka den 16 december 1928. Han fick sin första tjänst i Danderyds församling som då tillhörde Uppsala stift.
Manfred Björkquist 1942–1954
Manfred Björkquist föddes i en prästgård i Gideå 1884, precis på gränsen mellan Härnösands och Luleå stift. ”Hemmet var så inbäddat i församlingens liv. Från en sådan barndomsvärld strömmar ljus och välsignelse över hela livet”, skriver Manfred Björkquist själv i uppsatsen ”Gideå prästgård”.