Foto: Magnus Aronson/Ikon

Betraktelse: Styrkan i att kunna dela sorgen

Ett långt år där sorgens svärta färgade varje dag i mörka nyanser. Så var min upplevelse när en älskad familjemedlem och vän hastigt gick bort.

Efter ännu ett halvår har svärtan övergått i ljusare toner och högdagrarna kommer sakta tillbaka. För oss närmaste blev begravningsceremonin ett trösterikt och högtidligt minne som vi bär med oss.

Begravningsceremonin hölls en majdag i den vackra landsortskyrkan som stolt sträckte sig mot den blå himlen, dagen till ära inbäddad i skir grönska. Glädjande nog hade det visat sig att vår vän var medlem i Svenska kyrkan, något vi varit osäkra på. Vid begravningsceremonin deltog den närmaste familjen, några gamla vänner och släktingar, men också många unga vuxna och andra för oss tidigare okända personer.

”Tack för att du fanns”

Vi förstod att vår familjemedlem och vän, som alltid varit en inkluderande, vänlig och något bullrig humorist, såklart hade haft en speciell dragningskraft på sin omgivning. Det kändes bra att vi alla fick tillfälle att ta farväl.

Vi var många som delade sorgen, kände vördnad och gemenskap både den här dagen och efteråt. Genom begravningsceremonin i kyrkan visade vi vår respekt för en älskad familjemedlem och vän som nyss fanns hos oss men som vi där och då behövde överlämna i Guds omsorg. Allt enligt den ritual och tradition som brukats av människor under långa tider och inget vi behövde uppfinna på nytt. Ett ”tack för att du fanns” och ett kärleksfullt, värdigt och högtidligt avslut.

Pia Strand Runsten

Mer begravningssed i förändring

Begravningssed i förändring: Nya influenser påverkar hur vi tar hand om våra döda

Antalet stockholmare som inte får någon begravningsceremoni alls, eller där kremeringen redan är genomförd vid begravningsceremonin, ökar snabbt. Fyller begravningen fortfarande en viktig funktion, och vad kännetecknar en kristen begravning egentligen?

Begravningen har kommersialiserats till ett ”sista event”

En slags eventkultur som gör att vi tappar bort riten. Så beskriver Birgitta Söderberg, församlingsherde i Huddinge, dagens begravning. Numera anses begravningen vara till för de efterlevande istället för en övergångsrit för den döda, menar hon.

Biskop Andreas: Vi har privatiserat döden

Statistiken visar en sak, påpekar Andreas Holmberg, biskop i Stockholms stift. Sedan, menar han, kan det nog vara så att anhöriga som varit med vid dödsbädden upplever att de redan tagit sitt avsked.