Kyrkorna på Pride i Stockholm 2019 (Prideparken och Paraden).
Foto: Magnus Aronson /Ikon

Därför är kyrkan queer

Om kyrkan är Kristi kropp förkroppsligad i världen, så spränger den igenom tid och rum och överskrider alla gränser för vad som är möjligt att förstå, precis som Gud själv.

Varje gång vi pratar om Gud, så skapar vi teologi. Det skulle kunna vara ett sätt att förstå vad som menas med ordet teologi. I alla tider har kyrkan försökt förstå och förklara vad Gud är, och i alla tider har Gud undflytt varje sådant försök eftersom Gud inte fullt ut går att förklara eller förstå. Redan i detta finns det något gränsöverskridande eller normbrytande, något som också skulle kunna kallas queert. Gud är alltid större och mer annorlunda än vad vi någonsin kan sätta ord på, och samtidigt oändligt nära.

Det nedsättande vändes till stolthet

För att förstå vad som menas med att något är queert, kan det vara bra att titta lite på det ordets bakgrund. Ordets betydelse i engelskan kan översättas till udda, underlig eller skev. Men det är framförallt som ett kraftigt nedsättande uttryck för homosexuella som ordet har kommit att användas under 1900-talet. I början av 1990-talet hade kampen för homosexuellas rättigheter nått en punkt där rörelsen återtog skällsordet queer och istället gjorde det till sitt. En ny, queer rörelse hade fötts!

Sedan dess har ordet mer och mer kommit att också användas, både inom den aktivistiska och inom den akademiska världen, som en beteckning för något gränsöverskridande eller något som bryter mot normen, snarare än endast som en synonym för homosexuell. Det är samtidigt viktigt att aldrig tappa bort att ordet med nödvändighet hör samman med kampen för hbtqi-personers[1] rättigheter.

En queer teologi finns idag

Även inom teologin har begreppet queer börjat användas och det finns idag en teologisk inriktning som kallas queer teologi. Den har i likhet med den feministiska teologin med rötter i 1960-talet uppstått ur behovet att låta kyrkan vara en plats för mångfald där alla människor ska känna sig välkomna.

Några saker som utmärker den queera teologin är att den granskar traditionell teologi utifrån ett normkritiskt förhållningssätt vad gäller synen på kön och sexualitet, men också att den skapar ny teologi som vill vara just gränsöverskridande och ibland t.o.m. medvetet provocerande. Syftet handlar dock alltid om upprättelse för hbtqi-personer och andra marginaliserade grupper. Ett exempel är den argentinska teologen Marcella Althaus-Reid som kallar sin egen teologi för ”oanständig”, till skillnad från traditionell – ”anständig” – teologi. Men det hon egentligen gör är att hon avslöjar att den förment ”anständiga” teologin i själva verket är lika (hetero)sexuellt laddad som den teologi hon själv utvecklar, det bara märks inte eftersom det döljs av normernas skygglappar.

Det kanske mest kända exemplet på något som kan sägas vara queer teologi är fotografen och konstnären Elisabeth Ohlsons utställning Ecce Homo. Bildsviten gestaltar klassiska bibliska scener tolkade i moderna miljöer och anknyter på olika sätt till hbtqi-personers livsvillkor. Utställningen kom att skapa stort rabalder, men syftet var enligt konstnären själv ytterst sett inte att provocera utan att sätta in Jesus i ett sammanhang som upprättar och befriar.

Kyrkan består av oss alla tillsammans

Ytterligare en annan väg inom den queera teologin är att tänka att kyrkan själv till sitt väsen är queer. Om kyrkan är Kristi kropp inkarnerad (förkroppsligad) i världen, så spränger den igenom tid och rum, nu och evighet och överskrider alla gränser för vad som är möjligt att förstå, precis som Gud själv. Kyrkan består också av levande stenar som är vi, alla vi som är kyrka tillsammans och en del av oss som är kyrkan är queera, alltså är kyrkan queer. Så är det också möjligt att tänka.

I min roll som domkyrkokaplan i Västerås domkyrka arbetar jag och mina kolleger utifrån en grundtanke om att vår domkyrka är en regnbågskatedral. Det handlar mycket om att omsätta queera teologiska teorier till praktisk verklighet genom att rikta den granskande blicken mot oss själva och vår verksamhet. Då kan vi lättare arbeta för att på allvar vara en plats där också hbtqi-personer kan känna sig trygga och upprättade. Rent konkret firar vi regelbundet en Mässa i regnbågens alla färger och på olika sätt uppmärksammar vi hbtqi-personers rättighetskamp både på lokalplanet och globalt vid olika tillfällen som exempel internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi den 17 maj varje år. Vi arbetar också med att skapa olika former att trygga rum för hbtqi-personer t.ex. i samband med Västerås Pride.

De här sakerna, och många fler, kan också du och din församling göra. Endast fantasin sätter egentligen gränserna. Hissa en regnbågsflagga, gå med i prideparaden, fira gudstjänster! Ju fler vi är som tillsammans höjer vår röst mot orättvisor och förtryck av hbtqi-personer, desto bättre kommer vår värld att bli. Och speciellt viktigt är det just nu att uppmärksamma transpersoners situation, som är särskilt utsatt.

Peter Forsberg

Domkyrkokaplan, Västerås domkyrka
Doktorand i systematisk teologi, Uppsala universitet