”Hörde just sitt språk talas”
I texten är Gud så angelägen om kontakt med varje människa som är där den där dagen, så ivrig att få relation att Gud gör så att lärjungarna talar en mängd olika språk. Det står att ”var och en hörde just sitt språk talas” (Apostlagärningarna 2:6). Ni hörde den långa listan av länder som räknas upp. På så sätt kom alla inom hörhåll för Gud, i kontakt med det heliga. Vilka språk förstår du? Och nu menar jag inte bokstavligen svenska, engelska, polska o s v – utan vilka språk berättar för dig om det heliga, om Gud? Vilka erfarenheter får dig att ana, att känna det heliga. Att det finns något mer, större, annat, Gud?
För många av oss är naturen ett sånt språk: skogspromenaden, havet, doften av syren. Det kan vara fikat med en vän, att se barn leka eller ha ett barn i ditt knä. Att se in i en hunds ögon kan få oss att ana Guds närvaro, kärlek. Konst, musik, det vänliga leendet, gapskrattet. Gud talar alla språk. Har otaliga sätt att visa sig för oss, ge sig till känna, viska till oss: jag är här, jag är god, jag är kärlek.
”Kom helige Ande” – en gåva i dopet
Kära ni som snart ska vigas till diakoner och präster. När ni strax vigs kommer händer att läggas på er medan alla vi som är här ber att Gud ska fylla er med helig ande. Samtidigt som era assistenter och jag sedan klär på er stolor, mässhake och hänger diakonemblemet över era hjärtan så kommer kören att sjunga ”Veni Sancte Spiriti”, som på latin betyder ”Kom helige Ande”. Idag är det Pingstdagen. Händelsen med alla språken som talades utspelades på den första pingstdagen. Det står att ”tungor som av eld” d v s den heliga Anden ”fördelade sig och stannade på var och en av dem”. Idag när ni vigs fördelar sig och stannar den helige Ande på var och en av er. Gud har kallat er till diakoner och präster, och ni har ställt er själva till Guds förfogande och era liv till människors och världens tjänst. Vänner, alla ni andra som är här: det här är en stor dag. De här tio vackra människorna kommer att vara diakoner eller präster i resten av sina liv. De ska strax avge livslånga löften, för livslång tjänst. Tack kära Amanda, Anna Karin, Birgitta, Elisabeth, Helén, Izolda, Joakim, Rebecca, Rebecca och Ulrika.
Men vänner, det är inte bara de här tio som fått och får den heliga Anden, utan henne har vi alla fått. Den heliga Anden gavs dig i dopet. Och är du inte döpt så går det lätt att ordna, prata med någon av dem som vigs idag, eller med en präst där hemma.
Vem är den heliga Anden?
Vad då heliga Ande, vad är det, vem är det? Jo, Jesus säger en hel del om det i texten Elin läste. Där säger Jesus att Anden ”ska vara hos er för alltid”, och lite senare att Anden kommer vara ”kvar hos er och kommer att vara i er”. Den heliga Anden är hos oss, mitt ibland oss, ja t o m i oss. Därför kan den heliga Ande beskrivas som ”Gud här och nu”. Gud är inte någon annanstans, utan alltid här i våra liv. Inte sen någon gång eller förut någon gång, utan alltid nu i våra liv. Den heliga Ande, Gud här och nu i våra liv.
Jesus kallar Anden för ”sanningens ande” (Joh 14:17). Gud älskar sanningen. Sen kallar Jesus Anden för ”hjälpare” (Joh 14:16). Ordet som översatts till ”hjälpare” betyder flera saker. Bland annat ”den som leder, den som visar vägen, den som lär, den som försvarar.” Och ordet betyder också ”den som tröstar”. Det här är ju fantastiska grejer! Och ni som vigs idag har ett särskilt ansvar för att berätta och sprida kunskapen om det. Att i I ord och handling, på många olika sätt och språk förmedla att Gud är ”här och nu” som vår hjälpare. Och ovanpå det säger Jesus ”Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er” (Joh 14:18).
Att vara ”hopers”
Det där är viktigt. Idag är framtidstron i gungning. En undersökning för några år sedan visade att 60 procent av vuxna i Sverige idag tror att deras barn och barnbarn kommer få det sämre än vad de själva har det. Jag har mött unga vuxna som inte tycker det är någon idé att skaffa barn. I veckan har jag deltagit på FN’s stora klimatmöte Stockholm+50. Det har sagts många bra saker, men än så länge är de politiska beslut som fattats i Sverige och andra länder otillräckliga. Under veckan har jag mött unga vuxna från olika länder. Ena stunden kämpar de och ler och tror att en förändring är möjlig, nästa stund uttrycker de missmod och hopplöshet. Och på frågan vad som ger dem hopp är det flera som famlar efter svar. Också vi, också jag kan misströsta och fråga mig ”hur ska det här gå?”.
Men vår uppgift är att vara ”hopers”, människor som hoppas. Också när mörker och hot tornar upp sig. Och vi kan hoppas. Inte för att vi själva är supermänniskor eller någon slags hjältar, men därför att Gud är här. Anden är här och nu och Jesus, som vi hörde, lämnar oss inte ensamma. Gud har inte gett upp, Gud är outtröttlig i sin passion för den här världen. Därför kan vi vara ”hopers”. Och det kallar Gud er till på ett särskilt sätt, ni som vigs idag, till att vara hoppbärare och ljusbärare för människor, tillsammans med människor.
Ljus- och hoppbärare är vi genom att hålla det bud Jesus lite i förbigående talar om i texten. Texten är en liten del av Jesu avskedstal och där framgår det att Jesu bud är en sak, kokar ner till en sak: att vi ska älska varandra. Älska varandra, våra medmänniskor, våra medvarelser, ja hela skapelsen.
Jesus lever och möter oss i nattvarden
Till sist, Jesus säger: ”ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva.” (Joh 14:19) Lite senare ska vi fira nattvard och i nattvarden möter oss levande Jesus Kristus. Det är ett av Guds främsta språk för att röra vid oss. I brödets och vinets form ger Gud son sig själv till oss. Han frågar inte hur mycket du tror eller inte tror, hur mycket du lyckats eller misslyckats, hur nöjd eller onöjd du är med livet. Du behöver inte bevisa eller visa upp något, utan Gud välkomnar dig att ta emot det heliga – in i din kropp – just som den människa du är.
Amen