Allmänna råd och riktlinjer om inventarieförteckningar

Allmänna råd och riktlinjer enligt kulturmiljölagen, kap 4, § 6-7

  • Inventarier av kulturhistoriskt värde som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats ska förvaras och vårdas väl.
  • I varje församling ska det utses två personer som har ansvar att föra förteckningen. Dessa personer ska också se till att föremålen förvaras och vårdas väl (se även kyrkoordningen, kap 40 2 §).
  • Församlingen ska anmäla till länsstyrelsen vilka som utsetts.
  • Det krävs tillstånd från länsstyrelsen för att få avyttra, avföra, reparera, ändra eller flytta ett föremål som finns upptaget i inventarieförteckningen

Stiftets anteckning: Observera att vi inte får avföra något kulturhistoriskt värdefullt föremål från den ursprungliga förteckningen när en ny upprättas. Den gamla förteckningen, den före år 2000 är en statlig handling och ska lämnas in till stadsarkivet. Ofta vill länsstyrelsen få möjlighet att lämna synpunkter på den nya eller reviderade förteckningen, lämna därför en kopia till dem när ni har reviderat er gamla förteckning. Idag finns inventarieregistret SACER som utan kostnad kan användas av Svenska kyrkans församlingar. Länsstyrelserna har möjlighet att titta i systemet och därmed kunna få underlag till sitt beslut. Används inte SACER måste en kopia av förteckningarna skickas till Länsstyrelsen Stockholm, enheten för kulturmiljö och bostadsstöd.

Det är alltid bra att utgå från den gamla förteckningen när man uppdaterar eller upprättar en ny förteckning. Den gamla kan finnas på Stadsarkivet då den inlämnades med de övriga statliga handlingarna vid skiljandet med staten år 2 000.

Råd och riktlinjer om innehållet i förteckningen enligt Riksantikvarieämbetets föreskrifter till 4 kap KML

I Riksantikvarieämbetets föreskrifter till Kulturmiljölagens (KML) fjärde kapitel står att med kyrkliga inventarier avses föremål som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats och som är avsedda att användas i samband med gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar, till inredning och utsmyckning eller som minnesmärke.

  • Uppgift om vilka inventarier som församlingen förvaltar samt till vilken kyrkobyggnad, annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats inom församlingen som respektive föremål hör.
  • Uppgift om var i respektive kyrkobyggnad, annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats föremålet förvaras, en beskrivning av varje föremål med uppgift om material, mått, tillkomstår, anskaffningsår, upphovsman, stämplar, inskriptioner och andra märkningar samt fotografisk dokumentation. Om uppgift saknas anges detta.
  • Uppgift om vem som äger föremålet, om det ägs av någon annan än församlingen, och uppgift om var föremålet förvaras om det inte förvaras i den kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, eller på den kyrkotomt eller den begravningsplats som det hör till.
  • Församlingen ska skicka kopia av förteckningen till länsstyrelsen så snart handlingen upprättats eller ändrats.
  • Om ett föremål blir stulet, ska kopia på polisanmälan snarast skickas till länsstyrelsen och till stiftskansliet.

Stiftets anteckning: I kyrkorna kan det finnas föremål som har kulturhistoriska värden men som inte är kyrkliga enligt ovanstående definition. Det kan gälla äldre brandredskap eller andra föremål som har använts för kyrkans eller kyrkogårdens skötsel eller på annat sätt är förknippade med kyrkans historia. Lagen ger inte stöd för att ta upp sådana föremål i inventarieförteckningen. Det är länsstyrelsen som har mandatet att bestämma vilka föremål som ska tas upp i förteckningen. Det är bra att församlingen själv bildar sig en uppfattning vilka föremål som ska finnas på förteckningen och sedan lämna den till länsstyrelsen så att de får möjlighet att lämna synpunkter innan förteckningen fastslås i kyrkorådet. Stiftsantikvarien kan kontaktas för stöd i dessa frågor.

Råd och anvisningar till församlingar enligt kyrkoordningen, kap 40, § 2

Kyrkoordningen bekräftar KML men fokus ligger här på att föremålen ska kunna tjäna liturgin och den kyrkliga verksamheten. Det är positivt att använda de kulturhistoriska föremålen i största möjliga mån. Men vissa föremål är så sköra eller värdefulla så de inte längre fungerar som bruksföremål. Då ska dessa föremål förvaras säkert men gärna på ett sätt så de ändå är tillgängliga för allmänheten. Kontakta stiftsantikvarien för råd och finansiering om förvaring.

  • Inventarier ska underhållas så de kan tjäna sitt ändamål
  • Kyrkoherden och en av kyrkorådet utsedd kyrkvärd, som är ledamot eller ersättare i rådet, ansvarar för kyrkobyggnadernas inventarier i enlighet med bestämmelserna i lagen om kulturminnen m.m. Kyrkoherden får utse någon annan präst i församlingen att ansvara i stället för kyrkoherden.

Anvisningar till stiftet enligt kulturmiljölagen, kap 4, § 8

Även stiftet har skyldigheter enligt KML, här ingår inventariekontroller. Enligt KML får Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen också besiktiga kyrkliga inventarier. Om det finns allvarlig fara för att ett föremål skadas, får länsstyrelsen tills vidare ta hand om det eller vidta någon annan nödvändig åtgärd för att skydda eller vårda det. Innan en sådan åtgärd vidtas, skall samråd ske med stiftet och, om föremålet ägs av någon enskild, med denne.

  • Stiftet ska minst vart sjätte år kontrollera att alla föremål i förteckningen finns kvar. Sådan kontroll ska också utföras vid byte av någon av de personer som har utsetts att föra förteckningen.
  • Efter varje kontroll ska en kopia av förteckningen skickas till länsstyrelsen. 

Stiftets anteckning: För att tillmötesgå lagstiftningen om inventariekontroller är det stiftsantikvarien som oftast genomför kontroll av inventarieförteckningen i samband med förvaltningstillsynen. Den genomförs i god tid innan biskopens visitation som infaller minst vart sjätte år. Ett utdrag ur protokollet från stiftets förvaltningstillsyn kan skickas till länsstyrelsen. Inventarieförteckningen skickas efter att länsstyrelsen uttryckligen ber om det. Om en inventarieansvarig byts ut måste församlingen även meddela prosten så att en kontroll kan göras enligt 4 kap § 8 KML. Istället för att en kopia skickas till länsstyrelsen skickas av säkerhetsskäl prostens tillsynsprotokoll till länsstyrelsen och till stiftsantikvarien.

Fotografera inventarier

Kyrkliga inventarier är värdefulla och ska dokumenteras digitalt. Det kan församlingen själv göra. Vid stöld eller brand underlättar det försäkringsfrågorna och möjligheterna att återfinna föremålet ökar drastiskt.

Södra Vings pastorat i Skara stift har gjort en läsvärd instruktion om Fotografering av inventarier.

Insatsplan

I inventarieförteckningen bör det framgå om församlingen arbetat fram en insatsplan för inventarierna eller inte. I Sacer kan man t.ex. skanna in den och lägga in den som en PDF. En mer detaljerad instruktion för detta kan finnas med i en övergripande säkerhetsinstruktion om katastrofberedskap eller restvärdesräddning. Denna fråga bör diskuteras närmare med den lokala brandmyndigheten inom församlingens område. KAE kan sökas för att ta fram en insatsplan för kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga föremål. Stiftsantikvarien kan kontaktas för att komma igång med arbetet.

Urval och gallring

Kanske den svåraste frågan är att göra ett urval eller gallra bland alla föremål som finns i förråd och på vindar. Alla föremål ska inte vara med på listan över de kulturhistoriskt intressanta föremålen. Frågan är om de ändå ska sparas eller om man kan göra sig av med något föremål? För att få mer kunskap för att kunna ta dessa beslut kan man rådfråga Stadsmuseet, Stockholms läns museum, länsstyrelsen, fristående konsult eller stiftsantikvarien. Det är dock viktigt att församlingen själv funderar vad man själv vill spara till eftervärlden.

Skötselråd

Inventarieförteckningen bör kompletteras med skötselråd som omfattar alla typer av inventarier av kulturhistoriskt intresse och att råden är lätt åtkomliga för alla som hanterar föremålen.

Läs mer om skötselråd i boken ”Att vårda en kyrka”. Mer specifika råd kan man få av en konservator som specialiserat sig inom en viss typ av materialgrupp såsom måleri på trä, textil, sten, glas eller metall. Det går också bra att ringa stiftsantikvarien.

Länk till boken Att vårda en kyrka