Predikan vid visitationsmässa i Adolf Fredriks församling

Vi är kallade till att bidra till att livet och världen präglas av mänsklighet, rättvisa, sanning, omsorg. Av kärlek, oss människor emellan, men också av omsorg och kärlek till våra medvarelser och hela skapelsen.

Kära vänner i Adolf Fredriks församling. Det har varit roligt och lärorikt för mig och mina medarbetare att under en tid i olika sammanhang och möten få besöka och lära känna er församling. Biskopsvisitation som det kallas. Här finns mycket gott och ni har mycket att vara glada över. Om det – men också om utmaningar och möjligheter som församlingen har framåt – kommer jag att säga mer i mitt visitationstal senare efter kyrkkaffet.

Allvar då och nu

Men nu vänder vi oss till de bibeltexter vi hört. Det är allvarsamma bibeltexter idag. Jesus skräder inte orden ”Hur ofta har jag inte velat samla mina barn, men ni vill inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus.” Allvaret passar bra idag när klimattoppmötet i Glasgow inleds. Vårt övergivna hus, säger Jesus. Vårt överutnyttjade hem, planeten jorden. Klimatnödläget är på allvar. I vårt biskopsbrev om klimatet skriver vi att ”klimatkrisen sannolikt (är) den största gemensamma utmaningen som mänskligheten någonsin stått inför.” Och i det uttalande vi biskopar gjorde i veckan med anledning av mötet i Glasgow säger vi att ”Klimatomställningen kräver att vi förändrar och förändras. Vi behöver tänka om – ja, vända om. I stället för en livsstil som utarmar planeten måste vi leva våra liv inom planetens gränser.”

Ska en biskop tala om klimatet och såna saker? Jag fick den frågan i ett sammanhang för några veckor sedan. Ska inte en biskop tala om Jesus och om tro och om frälsningen? Rubriken idag är ju Frälsningen. Jo, självklart ska en biskop liksom varje präst tala om det, förkunna Guds ord. Och det är det jag gör för dessa saker hänger samman. Kristen tro och kristet liv är inte ett avskilt rum i våra liv, en liten existentiell myshörna, eller ett litet andligt särintresse vid sidan om resten av livet – utan kristen tro och Guds ord handlar om livet – det här livet – i alla dess dimensioner. Det blir oerhört tydligt när vi läser evangelietexten. Det Jesus säger och gör handlar om det här livet. Nya testamentet skrevs på grekiska och det ord som översatts till frälsning betyder också befrielse och räddning. Och nu behövs räddning.

”Jerusalem, Jerusalem” säger Jesus i texten och så varnar han och pekar på det stora templet som fanns där och säger: ”Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt ska brytas ner.” Men människorna i Jerusalem hörsammade inte varningen utan levde på som vanligt. De ställde inte om, de vände inte om. Fyrtio år senare föll templet samman.

På liknande sätt ropar idag forskare till oss: ”Människor, män­niskor vårt klimat och våra ekosystem håller på att rasa samman och kollapsa!” Ska vi som invånarna i Jerusalem inte låtsas om det berg av kunskap och vetenskap som varnar oss, och köra på som vanligt i förhoppningen att det inte är så farligt? Eller är vi beredda att ställa om, vända om. Förändra och förändras?

Förra fredagen var vi många som gick i Fridays for Future-demonstrationen från Mynttorget till Vasaparken, rakt genom Adolf Fredriks församling. Från scenen i Vasaparken berättade en ung miljöaktivist från Colombia att 65 miljöaktivister dödats i landet bara under det senaste året. För att tysta dem. Mer än en i veckan. Jag kom att tänka på det när jag läste Jesus ord i dagens text: ”Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig.” Kampen för att värna Guds skapelse och våra medvarelser är på riktigt.

Frälsningen

Vänner, du som sitter här i bänken. Gud älskar dig. Apropå dagens tema Frälsningen så är du frälst. I Jesus Kristus är vi redan räddade, befriade. Det finns ingenting som kan skilja oss från Gud. Som vi sjöng nyss:

Tro ej att Gud dig älskar mindre
den dag när stormen bryter ut.
Guds kärlek växlar ej med vinden,
den liknar rymdens klara djup. 

Guds kärlek är. Visste du att när du döptes, fick du den heliga Anden? Många som inte tänker på det. Utan tänker att ”när jag döptes fick jag mitt namn”. Ja, det fick du, men framför allt fick du den heliga Anden.

Omedelbart efter att ha fått vatten på huvudet ber prästen med handen kvar på huvudet: ”Livets Gud, uppfyll NN med din heliga Ande och hjälp henne/honom att dag för dag leva i sitt dop.” Den heliga Anden är med dig oavsett hur ditt liv ser ut eller har sett ut. Den går inte att jaga bort. Och i texten som Leni läste påminns vi om att den heliga Anden hela tiden är med: ”härlighetens ande, Guds ande, vilar över er.” Guds heliga Ande vilar över dig.

Ta några djupa andetag och påminn dig om det, gör dig själv medveten om det: ”Guds Ande vilar över mig”. Ja, Gud är med dig, Gud är med oss.

Kallelsen

Och det är urberget som vi lever våra liv på: vi är älskade, räddade och den heliga Anden är med oss. Och med den utgångspunkten är vi kallade – alla utan undantag – kallade till att bidra på de mängder av olika sätt vi kan. Bidra till att det här livet, den här världen ska präglas av mänsklighet, rättvisa, sanning, omsorg. Och av kärlek, oss människor emellan, men också av omsorg och kärlek till våra medvarelser, hela skapelsen.

Gud räknar med oss och har förväntningar på oss. Att vi ska ta ansvar, inte minst för det Jesus i texten kallar för ”vårt övergivna hus”, vår febriga, överutnyttjade jord. Att vi ska ställa det vi kan och har och är till Guds och vår världs förfogande. Vi måste hjälpa varandra bort från myten, vanföreställningen att det bara handlar om mig och mina allra närmaste. Eller – om det är du – om dig och dina allra närmaste. Som om vi levde på små separata öar, skilda från varandra i små bubblor. Det är vi inte, utan vi hänger ihop och är beroende av varandra. Det handlar om vi, om oss tillsammans.

Därför får vi göra en bön från den körsång vi strax ska få lyssna till, till vår bön. Låt oss be:

Gud Öppna mina ögon och jag skall se,
Gör mitt hjärta välvilligt och jag skall be om gott,
Visa mig din väg och jag skall vandra den. Amen.