Två tonårskillar syns bakifrån när de lutar sig mot ett räcke i skogen.
Lyssna

De tio budorden

Människan är dubbel – vi kan välja både rätt och fel och göra gott och ont. När vi reflekterar över etiska och moraliska frågor kan vi ta stöd av de tio budorden.

Längre ner på sidan finns en teologisk fördjupning om tio Guds bud.

Budorden talar om relationen till Gud och människor

I Bibeln finns berättelsen om hur tio Guds bud kom till. Bakgrunden var att Gud hade befriat sitt folk – de kallades israeliterna eller Israels folk – från en långvarig fångenskap och slaveri i Egypten.

Israeliterna vandrade tillsammans från Egypten och kom till Sinaiöknen, där deras ledare Mose gick upp på Sinai berg. Gud sa till honom att hugga ut två stentavlor, och Gud skrev in budorden i dem.  

Budorden var en bekräftelse på ett förbund som Gud hade slutit med sitt folk när han förde dem ut ur Egypten. De uttryckte hur livet inom det förbundet skulle levas i fortsättningen. 

De tio budorden

  1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 
  2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. 
  3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 
  4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. 
  5. Du skall inte dräpa. 
  6. Du skall inte begå äktenskapsbrott. 
  7. Du skall inte stjäla. 
  8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
  9. Du skall inte ha begär till din nästas hus. 
  10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, eller hans slav eller slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa. 

 

Budorden betyder något än idag

Idag kan vi läsa om budorden som en historisk berättelse, men vi kan också använda dem som en vägledning för våra egna liv.

Budorden beskriver både hur relationen ska vara mellan Gud och människa och mellan människor. Men att tala om bud kan kännas främmande i vår tid. Tanken går lätt till påbud eller förbud. Vissa budord kan också vara svåra att förstå eller att acceptera, till exempel de som har med lydnad att göra. 

Vi kan tänka att budorden ringar in viktiga värden i våra relationer, som kan bli konkreta när vi hamnar i olika situationer. Poängen med budorden är att de ska leda till handlingar som får människors liv tillsammans att blomstra.

Vi får tolka budorden 

Svenska kyrkans teologi är till stor del präglad av Martin Luther. Han menade att de första tre budorden handlar om vad det innebär att älska Gud och att de sju övriga budorden handlar om vad det innebär att älska sin medmänniska på samma sätt som vi älskar oss själva.

Svenska kyrkan ser budorden som ett slags tumregler för hur ett kärleksfullt liv kan ta sig uttryck i konkreta handlingar. Var och en får själv tolka tron och moralen. Och när människor tolkar budorden kan de förstås på olika sätt, i olika situationer, sammanhang och samhällen.

Budorden beskriver allmänmänskliga villkor och sammanfattar de krav som ställs på alla människor. De uttrycker årtusenden av mänsklig erfarenhet och djupa insikter om vad det är att vara människa, tillsammans med Gud och andra människor. 

En man som cyklar snabbt på en cykelbana intill en å, fotograferad ovanifrån.

Vi kan använda budorden som en vägledning för våra egna liv, eftersom de sammanfattar de krav som ställs på alla människor.

Foto: Shutterstock

Buden ger tumregler för ett kärleksfullt liv

En teologisk fördjupning 

En äldre man sitter med händerna ihop bredvid en liten kaffekopp på ett bord.

Foto: Gustaf Hellsing /Ikon

Hur ska vi människor leva med varandra? Vi är olika och tänker olika om vad som är ett gott liv. Och livet är komplicerat. Vi kan välja både rätt och fel. Vi gör både goda och onda livsval. På det viset är människan dubbel. Martin Luther, kyrkans reformator på 1500-talet, beskriver oss människor som simul iustus et peccator – rättfärdiga och syndare samtidigt. 

Vår mänskliga dubbelhet öppnar för frågor om rätt och fel och vad som kännetecknar en god människa och ett gott samhälle. Den innebär också att vi behöver stöd när vi reflekterar över etiska frågor och för att handla gott. De flesta religioner ger vägledning för hur vi bör leva tillsammans. Tio Guds bud kan ses som en sådan etisk stödfunktion i kristen tradition.   

Bibeln berättar om hur tio Guds bud kom till, Andra Mosebok 19. Dekalogen (som buden också kallas, från grekiskans deka – tio, logos – ord) har sin grund i en berättelse om befrielse. I andra Mosebok berättas att israeliternas Gud Jahve hade befriat sitt folk från fångenskap och slaveri i Egypten. Israels folk begav sig på vandring tillbaka till sitt land Kaanan. När folket kom till Sinaiöknen gick Mose upp på Sinai berg. Han blev tillsagd att hugga ut två stentavlor där Gud skrev in buden. Tio Guds bud ska alltså förstås som en bekräftelse på det förbund som Gud slutit med israeliterna när han förde dem ut ur Egypten.

Buden uttrycker hur livet inom förbundet ska levas i fortsättningen, Andra Mosebok 20:1–17. Du ska handla som en som blev befriad från slaveriet. På så vis beskriver buden hur relationen mellan Gud och människa liksom mellan människor ska vara. De visar också på en Gud som räddar från det onda. Lagen ges till den som ropar. Fram träder en Gud som bryr sig om mänsklig smärta. Det är mänskligt lidande som ligger bakom budens tillkomst. 

Buden om lydnad kan vara svåra att acceptera 

Att tala om etik i termer av bud kan kännas främmande. Tanken går lätt till påbud eller förbud. Vissa bud kan också vara svåra att förstå eller att acceptera, till exempel de som har med lydnad att göra. Vissa anser att det fjärde budet, ”Visa aktning för din far och din mor”, inte bara handlar om vördnad för föräldrar, utan också om medborgarnas lydnad inför överheten och kvinnans lydnad inför sin man. Mot en sådan tolkning kan man betona två grundläggande föreställningar hos Martin Luther, nämligen tanken på den kristna människans frihet och den så kallade gyllene regeln i Bibeln. Den kristna människans frihet handlar om att människan är fri att kritiskt tolka tron och moralen, även den som representeras av överheten. Den gyllene regeln som finns i Matteusevangeliet 7:12, ”handla mot människor såsom du vill att de ska handla mot dig”, är en regel som hjälper dig att tjäna medmänniskan (eller ”nästan” med ett bibliskt ord). Genom att fråga ”Hur skulle jag själv vilja bli behandlad?” kan jag få hjälp att bemöta min medmänniska eller nästa.  

Exemplet med tolkningen av det fjärde budet visar att vi behöver brottas med texterna när vi tolkar dem. Vad är tidsbundet? Vad ger en djupare förståelse av människan också i vår tid?  När vi försöker förstå de tio budorden behöver vi alltså hålla två perspektiv levande samtidigt. Buden är framvuxna i ett specifikt historiskt sammanhang. Samtidigt tränger de fortfarande djupt in i den mänskliga existensen, alltså i människors liv också idag. Att läsa Bibeln är att både känna igen sig och att bli främmandegjord. I den spänningen finns en öppning för att kunna se både sig själv och historien i ett nytt ljus. 

Att hitta poängen med buden

I den evangelisk-lutherska tradition som Svenska kyrkan står i, fungerar buden som ett slags tumregler för hur ett kärleksfullt liv kan gestaltas i konkret handlande. De första tre buden (den första tavlan) handlar om vad det innebär att älska Gud. De sju övriga buden (den andra tavlan) beskriver vad det innebär att älska sin medmänniska såsom sig själv. Det är en beskrivning som inte ska ses som en strikt uppdelning, utan snarare som en betoning. När Lilla katekesen kommenterar de tio buden inleds varje kommentar, också till de sju sista buden, med meningen ”Vi skall älska och frukta Gud”. Det visar att kärleken till Gud (första tavlan) och medmänniskan (andra tavlan) inte går att separera, utan är intimt förknippade med varandra.  

Budorden ska inte uppfattas som direktiv för varje enskild situation. I stället ringar buden in de värden som är avgörande i relationen till andra människor och som sedan konkretiseras i olika situationer. Poängen med buden är att vägleda till handlingar som får människors samvaro att blomstra. Att göra goda gärningar innebär att i det konkreta sammanhang man befinner sig förverkliga de möjligheter till tro, kärlek och generositet som pekas ut i buden. Det innebär att tolkningen av tio Guds bud är dynamisk och kommer att skilja sig åt i olika situationer, sammanhang och samhällen. 

Martin Luther menar att budorden beskriver allmänmänskliga villkor, inte bara villkor för kristna. På så vis tolkar han buden som en sammanfattning av de krav som alla människor lever under (det som kallas en naturlig lag). Idag ser vi att budorden uttrycker djupa insikter om vad det är att vara människa tillsammans med Gud och andra människor, inte bara i historien utan också i vår tid. Just genom sin konkretion och historiska karaktär kan budorden öppna för det som binder samman människor genom årtusenden. Buden formulerar just årtusenden av mänsklig erfarenhet och reflektion. De visar att umgänget med det bibliska arvet är fortsatt angeläget och meningsfullt. 

Bud 1–3 handlar om relationen med Gud 

De första tre buden beskriver själva grundrelationen mellan Gud och människa.   

Bud 1: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.  

Bud 2: Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.  

Bud 3: Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 

I kristen tro är Gud alltings ursprung och mål. Det första budordet säger att Gud bör vara mittpunkt i våra liv. I de tio budordens etiska centrum finns Guds kärlek, till människan och skapelsen.   

Att prata om Gud är detsamma som att påminna om Guds kärlek. Hur vi använder orden är viktigt. Det andra budordet uppmanar oss därför att tillbe och tacka Gud och att använda Guds namn endast i det godas tjänst.  

Relationen mellan Gud och människa måste också ges tid. Att vila från arbete och ge plats för stillhet och återhämtning ger utrymme för nyskapelse. Bibeln talar om att hålla sabbat. Vilan påminner om skapelsen i begynnelsen. Martin Luther menade att sabbatsdagen är en påminnelse om att lyssna till och fyllas på av Ordet. Medan de övriga buden handlar om hur vi människor kan tjäna Gud och vår nästa, är detta ett bud som är till för var och en av oss. Det tredje budordet säger: Ge dig själv regelbunden tid till vila och uppbyggelse. 

Bud 4–8 handlar om mänskliga relationer  

De följande sju buden drar upp riktlinjer för de mellanmänskliga relationerna. På ett plan är buden konkreta och har ett tydligt historiskt sammanhang. Flera av dem är enkla att förstå och överföra till vår tid. Att inte ta någons liv, att vara pålitlig, att tala sanning, att inte sprida rykten och att inte stjäla från varandra ter sig också idag självklart. På ett annat och mer grundläggande plan beskriver buden allmänmänskliga livsvillkor som går bortom historien. Tolkade på det viset ringar buden 4–8 in sådant som hindrar oss människor från att blomstra: avund, misstänksamhet och respektlöshet mot vår nästa. 

Bud 4: Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.  

Bud 5: Du skall inte dräpa.  

Bud 6: Du skall inte begå äktenskapsbrott.  

Bud 7: Du skall inte stjäla.  

Bud 8: Du skall inte vittna falskt mot din nästa.  

Buden 4–8 visar hur beroende vi är av varandras omsorg och välvilja. Det gäller både mellan vänner, inom familjen och mellan generationer. Till exempel uppmanar det fjärde budet till att visa omsorg om den äldre generationen, så att de kan känna trygghet. Det visar också hur äldre människor är källor till insikt om vad det är att vara människa; en kunskap som måste värnas. Fjärde budet handlar alltså inte om att lyda eller vörda i blindo, som man först skulle kunna tro.  

Tolkningen av det fjärde budet kan fördjupas av den lutherska tanken om att kristen tro innebär att vara fri och bunden – samtidigt. I tron är människan fri. I kärleken till sin nästa är hon bunden. Oavsett vilken erfarenhet man har av föräldra- och barnaskap, kan relationen mellan föräldrar och barn lära oss något viktigt om vad det innebär att vara förbunden med en annan människa.  

Relationen mellan föräldrar och barn pekar på att närhet och ansvar är viktiga dimensioner också i andra relationer. Budet påminner om att nära relationer kan vara positiva och konstruktiva, men också destruktiva. Fjärde budet visar också att relationen till medmänniskan handlar om ömsesidighet. Jag ska inte bara ge och tjäna min medmänniska, utan också ta emot från andra människor. ”Ty dessa andra äro i sin tur Guds verktyg för att uppehålla mitt liv”, skriver teologen Gustaf Wingren om de olika relationer som livet rymmer. 

Buden 5–8 har olika karaktär. Det sjätte budet handlar om äktenskapet som en social institution, framvuxen i tradition och samhälle över tid. Budets syfte – då liksom nu – är att stödja människan i de relationer som varit nav i människors gemensamma liv, nämligen familj och äktenskap. I kristen tro finns ett starkt ideal om det fulländade och livslånga äktenskapet. Men här ryms också en ödmjuk och realistisk insikt om att relationer är utsatta och inte alltid håller. 

När vi säger att buden ska fungera vägledande måste vi också fundera på vad som händer när vi gör fel, inte minst i äktenskap och relationer. Hur hanterar vi svek och otrohet? Den kristna traditionen bärs av tanken om upprättelse. För den som gör fel och ber om förlåtelse finns upprättelse och nytt mod. Det är en återkommande rörelse, där människan återställs som Guds avbild.   

Vi har sett att buden i den andra tavlan kan sammanfattas i tanken om ömsesidighet och omsorg om medmänniskorna. Det gäller inte bara fjärde och sjätte budet, utan också buden 5, 7 och 8. Det är denna intention bakom budorden som behöver synliggöras och föras vidare idag. Utifrån budens fokus på omsorg om medmänniskan kan man också pröva tanken att om Gud skulle ge oss bud idag – skulle de handla om andra delar av livet? Inte bara om medmänniskan, utan också om skapelsen? Och vad skulle sådana bud innebära för hur vi bör leva klimatsmart eller behandla djur och natur? 

Bud 9–10 handlar om begär till det som tillhör andra   

Bibeltexterna om buden innehåller ytterligare ett bud som förbjuder avbildningar av Gud. I den kristna kyrkan togs det bort efter den så kallade bildstriden under 700–800-talen. Eftersom antalet bud ansågs vara viktigt, delades det sista budet upp i två delar till den form vi har idag: 

Bud 9: Du skall inte ha begär till din nästas hus.  
Bud 10: Du skall inte ha begär till din nästas hustru, eller hans slav eller slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.  

Nionde och tionde buden är kanske de bud som mest påminner om att budorden tillkommit i en annan historisk tid. Samtidigt är deras underliggande fråga lika evig som de andra budens teman. Avund och missunnsamhet verkar tillhöra människans natur. Ibland bryter avunden ned, ibland kan den fungera motiverande, när man ser vad man saknar och önskar.   

När man läser Martin Luthers tillämpning av nionde och tionde budet ser man att han beskriver ganska komplicerade beteenden människor emellan. Han fångar människans hänsynslösa och själviska sidor som visar sig i intriger och manipulation; allt i syfte att söndra relationer och tillskansa sig sådant som tillhör andra. När Gud slöt ett förbund med Israels folk så var det just motsatsen till avund och missunnsamhet som Gud vill att människorna skulle odla:  lojalitet, gott uppsåt, god vilja och hederlighet. Luther vänder på budens perspektiv och pekar istället på hur människan ska handla. Vi ska stötta våra medmänniskor, inte bara i svåra situationer, utan också när de har det bra och är framgångsrika. 

Buden hjälper oss i vår självrannsakan 

Om vi vill ta de tio buden på allvar idag, är den tvingande principen inte idén om underkastelse eller blind lydnad under ett antal livsregler. Det bärande är i stället de frågor som vi borde ställa till oss själva utifrån budens centrum. Vad bidrar jag med i mina relationer? Hur kan mina livsval och förhållningssätt främja utveckling och växt? Tar jag mitt ansvar för medmänniskor, samhället och skapelsen? De kan ses som en biktspegel, som ett stöd för människans självrannsakan och det som förbereder henne för syndabekännelse och förlåtelse. En förlåtelse som i sin tur väcker tacksamhet och glädje och gör att människan bär god frukt. Samtidigt ska vi i umgänget med de historiska texterna vara kritiska och ifrågasättande. Samma texter som bär på viktiga insikter om människan och som därför kan brukas även idag, kan också missbrukas. Att öppet närma sig texterna är något annat än att aningslöst läsa dem. Öppenheten rymmer den kritiska blicken. 

De tio budorden kan alltså läsas både historiskt och existentiellt. Deras specifika sammanhang kan ses som bärare av mänskliga villkor som är allmänmänskliga och som gäller oss alla. ”De griper in i de djupaste strukturerna av det mänskliga livet. De blottlägger viljans yttringar. De tränger sig fram till känslans skrymslen. De urskiljer sinnesförnimmelsernas särart. De är spjutspetsar som banar sig väg in i de fördolda djupen av vår existens”, skriver Tryggve Kronholm. På så vis blir buden ett stöd – ett slags moraliska kryckor – i vår strävan mot att älska Gud, varandra och oss själva.   

Vi ska stötta våra medmänniskor, inte bara i svåra situationer, utan också när de har det bra och är framgångsrika.

Läs om Martin Luther

Martin Luther

Martin Luther brottades med stora frågor. Hur han än kämpade kände han sig otillräcklig inför Guds krav. Hans stora upptäckt blev därför att i Bibeln finna att han inte längre behövde kämpa. Det räckte att tro, för att vara rättfärdig inför Gud.