Pilgrimsvandringar är en del av vår historia. Vi kan fortfarande vandra på samma vägar som människor gjorde på medeltiden.
Den som under medeltiden hade Nidaros i sikte för sin pilgrimsfärd hade många vägar att välja mellan. Pilgrimslederna gick på vägar som vi idag skulle kalla stigar, där människorna gick och red. De reste helst under vintern för då var det lättare att ta sig fram. Intill bebodda områden fanns fler vägar som gick till andra byar, till jaktmarken och till kyrkan.
Pilgrimslederna är en del av det historiska landskapet. Det är inte alltid de syns men ibland sammanfaller de med vägar som finns i det moderna landskapet, eller går tvärsöver dem. Många av dagens anlagda vägar är till stora delar byggda ovanpå de gamla vägnätet men ser idag annorlunda ut. De har anpassats till vårt moderna samhälle med biltrafik.
Skyddade kulturvägar
Under senare år har intresset för pilgrimsleder ökat i Europa vilket resulterat i ett EU-projekt som sett till att långa sträckor av leder har röjts och blivit tydligt utmarkerade. I Sverige har större arbeten gjorts med att restaurera och rekonstruera leder som fallit i glömska. 2010 registrerades lederna som europeiska kulturvägar av Europarådet. Dessutom har vissa leder registrerats som fornlämningar. De finns kvar orörda och skyddas av lagar och får därför inte skadas.
