Närbild av kors på grönt tyg.
Foto: Linda Mickelsson/Ikon

Det textila kulturarvet

Det textila kulturarvet i svenska kyrkor är unikt. Sverige var länge ett fattigt land och många textilier sparades, även de katolska efter reformationen. Vi har också en kulturminneslag som härstammar från 1500-talet och som hela tiden har krävt vård och underhåll av inventarierna.

Kyrkorummet har i alla tider smyckats på olika sätt. Ordet skrud betyder prydnad och handlar egentligen om allt som pryder kyrkan. De kyrkliga textilierna har ett symboliskt budskap och bidrar till att skapa en andaktsfull miljö.

De  består av den liturgiska skruden, kläderna som prästen bär vid gudstjänst, men också av olika former av kläden på inredning och föremål som kalk, dopfunt och altare. Allt detta har funnits så länge som gudstjänster firats, på våra breddgrader i nära tusen år.

Textilier som används i kyrkan slits och byts ut. Ändå kommer mycket av vår allra äldsta textilkonst från kyrkor och visas på Historiska museet i Stockholm och i regionala länsmuseer. Mycket annat är fortfarande i bruk eller finns i förvar hos församlingarna. 

 

Porträtt av Märta Måås-Fjetterström vid sitt arbetsbord.

Märta Måås-Fjetterström bidrog till kyrkorummets förnyelse

Märta Måås-Fjetterström hade ett genuint engagemang för kyrkorummet. Inför arbetet med textilier för Västra Ingelstads församling 1939 satt hon hela tre dagar i kyrkan för att känna in rummet. Ett uttryck för en hängivenhet som gett ett bestående avtryck på många svenska kyrkorum.

Detalj av en medeltida bokdyna tillverkad av lin och ull.

Kyrkans textila historia

Från klostrens tillverkning under medeltiden till 1900-talets förnyelse. Här får du en snabb genomgång av de kyrkliga textiliernas utveckling.

Skärmpdump av @kulturarvet instagramflöde.

Följ @kulturarvet på Instagram

@kulturarvet bjuder på bilder, berättelser, roliga quiz och tävlingar om det kyrkliga kulturarvet som tillhör oss alla och som Svenska kyrkan förvaltar. Du följer enklast via Instagramappen.