Jesu sju ord på korset

Långfredagen talar genom sin tystnad och återhållsamhet. Psalmerna i gudstjänsten sjungs utan orgel eller annat instrument. Altaret är avklätt och inga ljus brinner. Det ska kännas kalt och naket, när vi påminns om hur världens Frälsare blir utlämnad att dö.

Ända talar Jesus med sina sju komprimerade meningar om meningen med lidandet och om vägen till försoning:

• Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.
• Här är din mor! Här är din son!
• Idag skall du vara med mig i paradiset.
• Jag är törstig.
• Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
• Det är fullbordat.
• Fader, i dina händer befaller jag min ande.

Om Herrens lidande tjänare

Ur Jesaja 53:
Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon. 
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad. 
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot. 
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom. 
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun. 
Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott. 
Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.