Näskotts kyrka

Näskotts kyrka var ursprungligen en medeltida träkyrka som byggdes senast under 1400-talet.

Den medeltida kyrkan brann ned under Baltzarfejden åren 1611-1613. Några år efter branden (1613-14) byggdes en ny träkyrka, vilken därefter byggdes ut ett flertal gånger. Den bestod enligt avbildningar från 1800-talet av ett långhus, smalare och lägre rakavslutat kor i öster, en likaledes smalare och lägre utbyggnad åt väster samt sakristia vid korets norra sida och vapenhus vid den västra utbyggnadens södra sida. Långhuset utgjorde äldsta delen, koret byggdes vid 1600-talets mitt, den västliga tillbyggnaden 1769. Vapenhus uppfördes på 1620-talet och ersattes av ett nytt 1772. Sakristian tillkom 1694. Kyrkan fick större fönster och välvt innertak 1745. Klockstapel, byggd av Lars Ytter 1724, stod öster om kyrkan. Kyrkan revs på 1870-talet när den hade blivit för liten.

Tredje kyrkbygget

Näskotts kyrka, akvarell av Birigt Söderström 1985.
Foto: Birgit Söderström

Den nya 1800-talskyrkan är idag fömlingskyrka i Näskotts församling. Ett flertal föremål från medeltids- och 1600-talskyrkorna finns kvar, bland annat en skulptur av David som spelar harpa.
Nuvarande kyrkan uppfördes i sten 1876-78 av byggmästare Olof Hillgren efter ritningar av Ernst Abraham Jacobsson, från vilka dock många avsteg gjordes. Den består av långhus med invändigt rundat korparti i öster, sakristia i nordost och torn i väster med vapenhus i bottenvåningen och väntrum m.m. i en mindre tillbyggnad i norr. Vid en ombyggnad 1952-54 efter ritningar av arkitekten Gösta Rollin, Östersund, förändrades det ursprungligen rakavslutade korpartiet och den nuvarande invändiga absiden med sidorum tillkom. 1973 uppfördes tillbyggnaden norr om tornet.

 

 

Träskulpturen med kung David som spelar harpa har bevarats från de tidigare kyrkobyggnaderna i Näskott.
Att musiken har kraft att läka, påminner skulpturen med kung Davids harpospel om. Foto: Thorsten Stjärnered

Exteriör och interiör

Kyrkan är vitputsad, långhuset täcks av flackt sadeltak och tornet av en spetsig huv. Kyrkans fasader har klassicistiska proportioner men medeltidsinspirerade detaljer, som kopplade spetsbågiga fönster, fyrpassformer och rundbågsfriser. Ingång i tornet i väster och mitt på långhusets sydfasad, före 1952-54 även i norr. Kyrkorummet täcks av ett flackt trätunnvalv, de släta väggarna är ljusputsade. Inredningen är välbevarad sedan byggnadstiden med undantag av korpartiet, där omflyttningar skett 1952-54 och gamla kyrkans altaruppsats av Jonas Granberg och Carl Hofverberg 1747 återinsatts. Före korets förändring utgjordes altaruppsatsen av en skulptur med den välsignande Kristus framför de kopplade östfönstren. Predikstolen är snidad av bildhuggaren Erik Söderqvist från Oviken. Bänkinredningen är öppen med rikt snidade gavlar. Orgelläktaren i väster har föreställande måleri i speglarna, utfört av målaren Norberg från Hallen-Marby. Den klassiserande orgelfasaden byggdes 1922.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.