Samtidigt är Guds kärlek till oss i skapelsen så påtaglig för oss denna tid. Allting grönskar och blommar, solen värmer, regnet friskar upp och ger liv … vi blir medvetna om Guds kärlek på ett högst konkret sätt.
Därför är psalmen för denna del av kyrkoåret en psalm som förenar medmänskliga relationer med Guds kärlek till människan som blir synlig i naturens överflöd. En av söndagarna den här perioden har också en tydlig kallelse. Det är Apostladagen, som handlar om de profeter och lärjungar som gått före oss, men också om oss som lever nu, hur vi kan vara redskap och budbärare av Guds rike på jorden.
Det är inte alltid lätt att kunna tänka sig att jag är en del i det här. Är jag nog from, nog snäll, nog duktig, nog kunnig för att räknas till en av dem som gud sänder och har glädje av när Guds rike byggs? Men det är just sådana som vi är som vi behövs, det är just de färger och toner vi bidrar med som behövs i det konstverk som Gud skapar. Vi är också en del av det.
”Då spelar Skaparen och vi blir toner i hans symfoni av ljus och ljud och färger”.
Det är Maria Bergman Almroth, kantor och Beatrice Lyberger, församlingspedagog som framför psalmen.