Pilgrim med hatt och vadringsstav
Foto: Maria Eddebo Persson

Vem är pilgrim?

Pilgrim – någon som söker stillhet, kontemplation och långsammare rytm. Antingen genom att vandra längs leder där människor gått under medeltiden eller längs nyskapade egna eller allmänna motionsspår. Kanske med önskan att finna ro i själen.

En pilgrimsvandring kan vara en promenad på någon timme eller flera månaders vandring till ett speciellt mål. På vandringen möts nutid och dåtid, när man promenerar förbi kyrkor och historiska miljöer. 

 Vad en pilgrim behöver:

Ränseln

är vandrarens ryggsäck. Att ha allt samlat på ett ställe. Ett knyte som man bär med sig i livet. Lite mat. Lite kläder. En sovsäck. Ett regnskydd. En termos. Man behöver inte så mycket mer. Att gå med lätt bagage genom livet! Ju lättare packning – desto lättare att gå.
 

Skorna

Det är med fötterna man tar sig fram från en punkt till en annan. Sandalerna har i all sin enkelhet varit vandrarens fotbeklädnad under årtusenden… I vårt klimat får kängorna fylla samma funktion.
 

Staven

Är kanske främsta symbolen för pilgrimen. Att luta sig mot när man blir trött. Att ta spjärn med under vandringen. Att sätta vid vägkanten när man vilar, som ett tecken för andra. Att mentalt lägga sin tyngdpunkt på. Staven – Kristus. Han som är min herde, vars käpp och stav tröstar.
 

Hatten

Är ofta storbrättad till skydd för solen. Och för en del flygfän. Under vandringen. Under vila. På ansiktet. Luffarens huvudbonad. Filosofens. Pilgrimens. Tänkarhatt och bönehatt. Ibland även till skydd mot regn, vind och kyla.
 

Korset

Är den kristne pilgrimens igenkänningstecken. Andra trosartikelns symbol. Den vertikala armen beskriver människans gudsförhållande, och en horisontala armen står för relationen mellan människor. Försoningens hemlighetsfulla mysterium. Dödens symbol. Och livets.

Ett folk på väg

Tillsammans får vi idag följa gamla pilgrimsleder och upplever då att vi också söker vår bestämmelse. Vi finns med i en tidlös vandring i en längtan efter "något mer". Det finns en besvikelse mitt i välfärden och en ängslan att inte finna det hållbara. Varje tid är en pilgrimstid i den meningen att den kallar till uppbrott.  
Under den yttre resan då vi söker nya upplevelser kan det bli tydligt att livet inbjuder till en inre resa. Jag behöver hitta mig själv i livets virrvarr. Jag behöver sammanhang och helhet. Det är att bejaka min pilgrimssjäl.

Det finns viktiga rastplatser som kan bli mötesplatser med mig själv och Gud. Våra kyrkor är fyllda av generationers böner och sånger. Här finns förebilder att lyssna till och erfarenheter att pröva. Kristi efterföljare i alla tider ger också mig spår att följa.
 
En pilgrim söker det viktigaste och lever därför nära marken, nära skapelsen, nära livet. Att vara pilgrim blir en livshållning med hopp och framtidstro.
 
Karl-Johan Tyrberg, biskop emeritus