Foto: Lena Nilsson

Biskopsstaven (kräklan)

Birgitta Ricklund, samisk träkonstnär och hantverkare, fick i uppdrag av biskop Eva Nordung-Byström att göra en ny en ny biskopsstav, så kallad kräkla, till Härnösands stift. Kräklan skulle vara lättare att bära än den tidigare, ungefär två kilo jämfört med dåvarande tio. Den skulle även ha tydliga samiska kopplingar, som samtidigt knyter an till kyrkans symboler och naturen.

Birgitta Ricklund har genom sitt skapande av stavens tillkomst, känt att hela hennes samiska själ finns invävd, karvad och skuren i en berättelse. Den konstnärliga utformningen av stavens motiv och symboler har skett i samråd med biskop Eva Nordung-Byström.

Staven börjar längst ner i vattnets blåa färg. Vattnet är viktigt både i den samiska och den kristna symbolvärden. I tidens begynnelse svävar Guds ande som en duva - ur vattnet stiger livet. Vattnet är i bibeln symbolen för livet och den heliga andens sprudlande kraft. Ett liv och en kraft som vi berörs av och får i dopets vatten. Vattnet är förutsättningen för allt liv, för djur, människor och växter. Vattnets blå färg rinner av staven och alen låter sig omsvepas av liljebladen. De skurna grenarna på staven bildar nätverk, dess trevande klättring längs staven visar på kamp, gemenskap, samarbete, tillåtenhet, värnande av naturens liv. Här möter vi också den första personen i treenigheten, Fadern, Skaparen, vår himmelske förälder.

Det material som jag av naturliga själ valt för dess tillverkning är björken och alen. Alen som envist lever och överlever i svåra miljöer och den betydelse den har för oss vid firande av bröllop och dop. Björken som alltid varit och är vårt viktigaste material i såväl hantverket som naturen - ger värme och trygghet.

Birgitta Ricklund

Ripans trygga plats vid dvärgbjörken, duvornas sökande efter fredsduvan, den heliga andens symbol, kristussymbolen med vilja och önskan om samhörighet. Mitt på staven finns en gammal symbol för treeningheten: tre sammanflätade ovaler. Olivträdets, björkens och vinrankans gemensamma styrka som lyfter kräklans naturliga strävan upp mot Marialiljan och solen med mässingringarnas treenighet, med skallrande ljud och renhornets naturliga form, som får avsluta skapelsen.

Al och Björk är viktiga träslag i den samiska kulturen och vanliga träslag i Härnösands stift. Liljan är en kristen Mariasymbol, Maria som också är viktig i den samiska traditionen. Vinrankan är en kristen symbol för kärleken och nattvarden.

Biskopsstavens gula färg ska lysa upp vägen där budbäraren går fram. Den gula färgen har alltid varit viktig i den samiska traditionen där den symboliserar solen och det bestående livet. Därför har den bakåt i historien varit förbjuden för samer att bära i kyrkan. Men den gula färgen, guldet har i den kristna traditionen också alltid varit Guds färg. Gud som är vår sol och värme. Därför är också staven gul som en bön från kyrkan om försoning och rätt i relation till det samiska folket. Mässingsringar är i den samiska traditionen ett skydd mot det onda. Cirkeln är i den kristna traditionen en symbol för Gud, den evigt goda kraft som är utan början och slut, som omsluter oss på alla sidor och bär hela skapelsen i sin hand. Därför symboliserar de tre mässingsringarna i kräklans topp den treenige Gudens beskydd från det onda.