Lila är den liturgiska färgen för förberedelse och rannsakan. Den används under två av kyrkoårets perioder – advent och fastan. Det är förberedelsetider inför de två stora högtiderna jul och påsk.
När vi förbereder oss för en högtid brukar vi ofta se över våra hem lite extra, göra rent i alla rum och städa i de skrymslen och vrår som vi annars bara passerar. Och i lådorna med högtidspynt sorterar vi ut sådant som blivit skräp och bara belastar och tynger och skymmer det som är värdefullt och fint.
Fastan är en period då vi också får ta tillfället i akt att städa i de skrymslen och vrår i vårt inre som vi annars bara passerar och sortera bland allt som ligger i vår livsryggsäck som vi bär med oss. Vi får be Gud om hjälp att se och inse vad vi behöver göra upp med, vad vi ska lägga kraften på i stället och vad som är viktigt på riktigt i våra liv. Vi får be om förlåtelse för det som behöver förlåtas, laga det som behöver lagas och vila från intryck så att själen kan ”docka” i livets källa som är Gud.
Under fastan avstår många från något för att leva mer avskalat och för att få mer tid och kraft till att vårda relationen med Gud. Det kan handla om att avstå från något att äta eller dricka, som tex kött, godis eller alkohol. Det kan också handla om att avstå från sociala medier eller något annat som tar mycket energi och tid av oss i livet.
Fastan är också en tid av utgivande kärlek. En del av det vi avstår kan vi ge till andra som behöver det bättre. Man skulle kunna kalla det för att vi offrar något av vårt eget för någon annans skull, även om det ofta inte blir särskilt kännbart för oss att ge till välgörenhet. Guds offer var desto mer kännbart. Och det är vad som ligger till grund för fastetiden.
”Den kärlek du till världen bar ett evigt kors dig gav. Din kärleks smärta bar du än ut ur din öppna grav.
O du som vann på korsets stam, vinn oss på nytt var dag, till dess din kärlek, o Guds Lamm, blir vår och världens lag.” Psalm 137:1,6
