Marken försörjde prästen
För att bilda en församling behövde man tidigt kunna försörja en präst. Det blev därför vanligt att jord och skog donerades till kyrkan så att avkastningen kunde försörja prästen.
Först 1910 ändrades lagen så att prästerna i stället fick lön i pengar. Så kom prästgårdarna att bli tjänstebostäder för prästerna medan jorden och skogsmarken arrenderades ut av församlingen. Denna jord och skog kom att bilda prästlönetillgångarna.
Fram till 1972 förvaltade pastoraten prästlönetillgångarna men sedan 1995 ansvarar stiftet för förvaltningen. Prästlönetillgångarna är en egen juridisk person som äger sig själv och drivs i en stiftelseliknande form. I Härnösands stift har egendomsnämnden uppgiften att förvalta prästlönetillgångarna.
Bidrar till förkunnelsen
Prästlönetillgångarna har till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Endast avkastningen får användas för ändamålet. Tillgångarna ska vara placerade på ett godtagbart sätt och förvaltas så effektivt som möjligt för att ge bästa möjliga uthålliga totalavkastning. Naturligtvis ska förvaltningen ske på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. Naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen ska beaktas i skälig omfattning.
Avkastningen delas ut
Avkastningen från prästlönetillgångarna delas varje år ut till de församlingar som har andelar i tillgångarna samt till det kyrkliga utjämningssystemnet där det kommer andra församlingar till del.
En del av intäkterna har använts för att köpa mer skogsmark för att rationalisera skogsinnehavet. Enligt lag och kyrkoordning ska prästlönetillgångarnas förmögenhet behållas intakt vilket innebär att den inte får förbrukas. Markköp och andra investeringar kan därför bara göras med egna intäkter.