Att vara döv innebär mer än att man inte hör. Det är också en kulturell och social identitet. Den som använder teckenspråk som sitt främsta kommunikationsmedel kallar sig ofta döv, oberoende av hur mycket man hör.
Den som är född döv eller blivit döv i tidig ålder, och har teckenspråk som sitt modersmål eller som sitt förstaspråk, kallas för barndomsdöv. Barndomsdöva lär sig svenska endast som ett skriftspråk.
Döva ser inte sig själva som funktionshindrade utan som en språklig minoritetsgrupp. I mötet mellan två teckenspråkiga finns inga hinder. Hindret uppstår i kommunikationen med det hörande samhället som använder ett annat språk, som döva inte hör.
I Sverige finns cirka 10 000 personer som är barndomsdöva.
Det finns minst 120 teckenspråk i världen.
1981 erkändes teckenspråk som dövas modersmål i Sverige.
Sveriges dövas riksförbund – SDR www.sdr.org
Behöver du tolk vid exempelvis gudstjänster, dop, vigsel och begravning. Är du svenskspråkig men har döva anhöriga, då kan du kontakta landstingets tolk- och taltjänst.
Landstingen har en skyldighet enligt hälso- och sjukvårdslagen att erbjuda tolktjänst till barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.
Tolk- och taltjänst i Västernorrlands läns landsting når du på telefon 0611-846 40 eller 010-190 35 25 (texttelefon).
Nedan kan ni se en film om att vara barn till döva föräldrar. Se den gärna då den illustrerar skillnander, likheter, problem och möjligheter där två språkvärldar möts.
