Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Samtal är den röda tråden i Svenska kyrkan i Norge

En skillnad på att vara församling utomlands och i Sverige är att till Svenska kyrkan utomlands är det inte ovanligt att människor kommer ganska öppet och säger att de vill fördjupas i sin tro. Det säger Kristina S Furberg som är diakon i Svenska kyrkan i Norge. Här berättar hon om församlingen och om sitt arbete.

Svenska kyrkan har stor verksamhet i Norge. Det förvånar många. I Norden är vi ju så lika, vi förstår till och med varandras språk!

Svenska är bönens språk

– Det här är ett väldigt nära grannland till oss historiskt och kulturellt. Samtidigt är vi två olika folk med olika vanor, traditioner och olika sätt att uttrycka vår tro. Det är värdefullt att få ha ett enskilt samtal eller ett själavårdssamtal på sitt
modersmål. Svenska är bönens språk för många, säger Kristina. 

Här är man inte ”svensken” på jobbet utan får vara den man är

–Svenskar som invandrare i Norge har en fördel gentemot andra invandrare, men de är ändå invandrare. Det är viktigt för alla människor att få vara självklara, att inte behöva få representera en hel grupp, vara ”svensken” på jobbet utan att få vara den man är. Den möjligheten ger Svenska kyrkan. 

Babycaféet är en mötesplats

–Vi har babycafé två gånger i veckan, då kommer 40-60 personer. Det är en mötesplats som kan leda vidare till att man kanske döps, börjar på Kyrkis eller i barngruppen,berättar Kristina.

Svenska kyrkan i Oslo har en stor verksamhet även för äldre med lunchträffar och program varje vecka.

Besöker många svenskar i fängelse

I Norge satsar församlingen på att möta människor som har det svårast. Det betyder att bland annat fängelsebesök är viktiga. Kristina gör ungefär två fängelsebesök i veckan.


–I fängelse har man få möjligheter till kontakt utåt och hierarkin är stark. Då är det
viktigt att ibland få vara hela sig själv och få prata sitt modersmål.  

Ansvar att möta den som söker sig till församlingen

Svenska kyrkan har en uppsökande verksamhet som bland annat handlar om hembesök och sjukbesök. Församlingen söker upp människor som har det svenska som sin identitet eller anknytning. Men när någon kommer till Svenska kyrkan på eget initiativ behöver inte svensk-anknytningen finnas.

–Då är vi självklart en vanlig församling med ansvaret att möta den som söker sig tillförsamlingen oavsett vem han eller hon är, säger Kristina.

Skylt med text Pilegrimsleden från Svenska kyrkan i Norge

Församlingen skriver på sin webbplats: ”Att ha någon att prata med är ett mänskligt behov. Till kyrkan kan du komma och prata om precis vad som helst, antingen genom enskilda samtal eller på olika mötesplatser eller i samband med gudstjänster.”

Församlingen har en samtalsgrupp om tro och liv där man ses en gång i månaden. Det är en öppen grupp dit man kan komma enstaka gånger eller vara med varje gång.

Chans att prata om det man brottas med

–Gruppen är en fin blandning av de som varit troende i många år, de som är ambivalenta och de som är på väg mot en tro. Deltagarna delar sådant de brottas med, tilliten växer i gruppen och det blir ofta ganska personliga samtal, avslutar Kristina.