Det senaste året har varit exceptionellt i Sveriges moderna historia. Drygt 160 000 människor sökte i fjol asyl i vårt land. Sverige har som nation tagit ett stort medmänskligt ansvar. Såväl myndigheter som kommuner, civilsamhälle och enskilda har gjort stora insatser.
Svenska kyrkan var med och tog ansvar i den akuta fasen i höstas, vi är med och tar ansvar idag och vill fortsätta med det för att tillsammans med andra goda krafter bygga morgondagens Sverige. Kombinationen av lokal närvaro och rikstäckande struktur har visat sig vara en styrka, liksom kyrkans förmåga att snabbt ställa om resurser i form av tid och pengar.
Tisdagen den 21 juni röstar riksdagen om regeringens förslag Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Bakom denna tekniska rubrik finns förslag som begränsar rätten till familjeåterförening, trots att både forskning och erfarenhet visar att sammanhållna familjer är en framgångsfaktor för god integration.
Bakom rubriken finns förslag som t.ex. UNICEF och Barnombudsmannen menar inte är förenliga med FN:s barnkonvention som av allt att döma blir lag i Sverige inom några år. Bakom rubriken finns förslag som minimerar möjligheten att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Tillfälliga uppehållstillstånd ökar otryggheten för redan utsatta och inte sällan traumatiserade människor. Det försvårar integrationen och innebär ökade handläggningskostnader...
Bakom de 160 000 asylsökande döljer sig människor av kött och blod; kvinnor, män och barn. Alla med olika bakgrund, erfarenhet och livsberättelse. För många har det första mötet med Sverige varit positivt, barnen har börjat i skolan, lärt sig svenska och fått nya kamrater.
Regeringens uttalade målsättning är att få färre människor att söka sig till Sverige. Men frågan är om detta mål inte redan har nåtts genom andra åtgärder som t.ex. gränskontroller, ID-kontroller och EU:s avtal med Turkiet. En tydlig nedgång i Migrationsverkets statistik över antalet asylsökande syns redan.
Förslaget löser alltså inte de problem som regeringen vill lösa, men skapar däremot nya – för individen och för samhället. Trots kort remisstid var också remissinstanserna starkt kritiska. Svenska kyrkan skriver i sitt svar till lagrådsremissen: ”Vi anser att regeringens resonemang innebär en oroande utveckling av svensk asyl- och flyktingpolitik, där mänskliga rättigheter riskerar att urholkas.”
Den lag som riksdagen beslutar om den 21 juni ska vara tillfällig, men det finns skäl att befara att den kan permanentas. Det senaste halvårets offentliga samtal och debatt gör oss oroliga över samhällsutvecklingen där främlingsfientlighet och acceptans för att göra skillnad på människor verkar växa.
Allt fler debattörer tycks ställa grupper och individer mot varandra. Det är en samhällsutveckling vi starkt tar avstånd ifrån. Vi ser en risk att ett hårdare debattklimat försvårar möjligheterna att återgå till vår nuvarande asylpolitik. Att denna lag föreslås fungera retroaktivt från november i fjol, tycks oss vara en märklig ordning som strider mot vårt gängse sätt att stifta och tillämpa lag.
Ur vår kritik av det aktuella lagförslaget vill vi särskilt lyfta fram två områden.
1. För det första föreslås tillfälliga uppehållstillstånd bli det normala. Tillfälliga uppehållstillstånd ökar otryggheten för redan utsatta och inte sällan traumatiserade människor. Det försvårar integrationen och innebär ökade handläggningskostnader för bl.a. Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Incitamentet för den som har ett tillfälligt uppehållstillstånd att verka för en etablering i Sverige och att lära sig svenska minskar.