Sociala trygghetssystem är en nyckel till jämställdhet

När man ger pengar direkt till personer som lever i fattigdom och utsatthet så flyttar man makt – människor får själva avgöra hur pengar som satsas på deras utveckling ska användas. Men hur fungerar det i praktiken? En rad studier har visat att det i stort går mycket bra:

• Fler barn går i skolan när de inte behöver hjälpa till med familjens försörjning och när föräldrarna har råd med kläder och skolavgifter.
• Människor blir friskare och undernäringen minskar.
• Människor kan och vågar investera för framtiden genom att exempelvis satsa på nya jordbruksmetoder, söka arbete på annan ort eller starta företag.

Att det fungerar så här är egentligen inte konstigare än att barnbidrag spelar stor roll för de familjer i Sverige som har små inkomster.

Att sociala stöd ges regelbundet är viktigt eftersom det ger människor möjlighet att planera. Stöden gör inte bara att människors liv förbättras, utan också att ekonomin utvecklas i lokalsamhället och för landet som helhet. Därför menar allt fler experter att satsningar på social trygghet är investeringar i länders ekonomi.

Social trygghet ska inte förväxlas med välgörenhet, då mottagaren är helt beroende av givarens välvilja och inte har några rättigheter. Sociala stöd ska följa regler som tydligt anger mottagarnas rättigheter och myndigheternas skyldigheter. Då blir de förutsägbara och människor kan planera långsiktigt.

Rätten till social trygghet finns inskriven i Deklarationen om mänskliga rättigheter och flera internationella konventioner. 2012 kom världens länder överens om ett ”minimipaket” av socialt grundskydd som alla länder ska uppnå. Detta är också är ett av delmålen i Agenda 2030.

Det är staters ansvar att bygga upp och finansiera social trygghet. Men Act Svenska kyrkan och våra samarbetspartner bidrar till utvecklingen – genom att hjälpa människor att utnyttja de system som finns, medverka i genomförandet av dem och bilda opinion för att införa nya trygghetssystem.

Många av våra partnerorganisationer i olika länder hjälper människor att exempelvis få identitetshandlingar eller att söka bidrag – det är en naturlig del av det rättighetsbaserade arbetet.

Organisationen SPII i Sydafrika är en ledande röst i den offentliga debatten om hur de sociala stöden ska utvidgas till att omfattas de människor som idag inte får något stöd alls från samhället.

Med sin långa erfarenhet av socialt arbete – diakoni – har kyrkor och trosbaserade aktörers en särskild roll och röst i frågor om social trygghet. Detta diskuterades vid ett globalt möte 2017 som samlade deltagare från tjugo olika länder. Här kan du läsa det teologiska uttalandet från mötet: Diakonia in the Time of Inequality – Sigtuna Statement on Theology, Tax and Social Protection (pdf, 12 sidor)

Allt fler sociala stöd införs, men fortfarande saknar en majoritet av världens befolkning helt tillgång till social trygghet. Det är särskilt människor i fattiga länder som står utan.

Pensionssystem utvecklas ofta först, idag omfattas två tredjedelar av alla äldre av någon form av pension. En tredjedel av alla barn får del av någon form av barn- eller familjebidrag. Nästan tre av fyra personer som har allvarliga funktionsnedsättningar får inget ekonomiskt stöd alls.

Under coronakrisen expanderade alla världens länder de sociala stöden, och ungefär 1,3 miljarder fler människor fick tillgång till stöd – de allra flesta var tillfälliga. Ungefär 2,7 miljarder människor saknade fortfarande allt skydd.

I Sverige har vi allmän social trygghet. Alla har rätt till barnbidrag, pension och sjukförsäkring, oavsett om man anses vara fattig och behövande eller inte. Det finns också behovsprövade delar, som försörjningsstöd, men detta är komplement.

Det finns många fördelar med detta. Allmänna system är enkla och billiga att administrera. De mest behövande nås på ett effektivt sätt, risken för stigmatisering minskar och det gemensamma samhällskontraktet stärks. Nackdelen är att den totala kostnaden är större än för mer begränsade system.

Alterna­tivet är så kallad ”selektiv” välfärd, dvs att stöden riktas specifikt till människor med lägre inkomster. Ett exempel är när barnbidrag och fria skolluncher inte är en rättighet för alla barn, utan riktas enbart till barn från fattiga familjer.

Sociala trygghetssystem som finansieras med hjälp av internationellt bistånd är särskilt selektiva, dvs riktade till de mest utsatta familjerna. Tyvärr är de urvalsmetoder som används idag ofta missvisande – och kan inte ens i teorin bli korrekta. Det leder bland annat till att många som egentligen har rätt still stöd utesluts – en rättsosäkerhet som vi i Sverige inte skulle acceptera om det gällde oss.

Act Svenska kyrkan visat att om trygghetssystemen byggs upp gradvis har även länder med svagare ekonomier möjlighet att införa dem, och många allmänna förmåner finns redan idag.

Kvinnor lever oftare i fattigdom än män. De har generellt lägre löner och är de som främst försörjer sig genom informella arbeten. Kvinnor står samtidigt för den största delen av omsorgsarbetet – betalt och obetalt. Därför kan social trygghet vara ett kraftfullt verktyg för att öka jämställdheten och stärka kvinnors rättigheter.

Men det är inte säkert att det blir så. Beroende på hur systemen utformas kan de i stället förstärka traditionella normer om kvinnors huvudansvar för barnen och öka deras arbetsbördor.

Sociala trygghetssystem kan stärka tilliten och den sociala sammanhållningen i samhället. Men om förmåner fördelas på ett sätt som upplevs som godtyckligt eller orättvist kan de i stället leda till konflikter. Det är viktigt att människor själva förstår om de har rätt till olika stöd eller inte. Då minskar risken för korruption, eftersom människor kan klaga om de inte får de stöd de har rätt till.

Alla regeringar har ansvar för att skapa social trygghet. Detta ska finansieras av länderna själva, framför allt genom skatter. Om systemen byggs upp gradvis är det möjligt även för länder med svagare ekonomier. Hittills har 52 låg- och medelinkomstländer infört sammanlagt 89 allmänna förmåner för äldre, barn eller personer med funktionsnedsättning.

Det internationella biståndet spelar också en viktig roll. Dels genom att bidra till att bygga upp administrativa system, dels genom att medfinansiera bidrag i de allra fattigaste länderna. Lika viktigt är att internationella institutioner som har makt att påverka ländernas ekonomiska politik, som Internationella valutafonden, tar hänsyn till betydelsen av social trygghet när de bedömer hur mycket räntor ett land klarar av att betala på utlandslån.

Folkpension för alla äldre infördes i Sverige 1913. Hundra år senare uppmärksammade Act Svenska kyrkan den svenska pensionens jubileum med en internationell konferens.

Under hela 1900-talet bidrog åtgärder som uppbyggnaden av beredskapsarbeten, sjukförsäkring och barnbidrag till att fattigdomen minskade dramatiskt och att Sverige blev ett rikt land. Trygghetssystemen har vuxit fram i ett samspel mellan staten, fackföreningar och annan lokal organisering – mycket av det som är statligt idag var från början frivilliga initiativ.

Du kan läsa mer i kapitlet ”Hur gjorde Sverige? Välfärdens framväxt” i rapporten Pengar i handen: en antologi om sociala trygghetssystem som metod för att bekämpa fattigdom och hunger. 

På Youtube kan du se Försäkringskassans film om det svenska barnbidraget och vad det har betytt (4 min 55 sek)