När armén hade tillfångatagit Paul Ohisa ansågs han för liten för att hantera vapen, så istället bestämdes att han fick bära annan utrustning. Han misshandlades svårt och under tiden hos armén såg han många av de andra pojkarna dö av utmattning. Till slut lyckades Paul fly tillbaka till sin familj. Hade han inte flytt i tid hade han blivit barnsoldat. Nu när Paul är vuxen har erfarenheterna från barndomen påverkat honom att själv vilja hjälpa andra som också har haft svåra upplevelser.
Möjlighet till utbildning
Mary Abuk föddes i delstaten Jonglei i nuvarande Sydsudan. Efter flera år som internflykting hamnade hon vid 13 års ålder i flyktinglägret Kakuma i Kenya. Till skillnad från många andra flickor i den åldern kunde hennes liv ta en ny vändning där. Hon giftes nämligen inte bort utan fick möjlighet till utbildning. Familjer är annars inställda på att tidigt gifta bort sina döttrar för att få boskap i utbyte, eftersom kor traditionellt har så stor betydelse: ”cow is king” är en lokal inställning.
Idag har Mary återvänt och arbetar med fredsfrågor hos vår lokala ACT-partner. Och som sådan är hon också ett exempel för många på betydelsen av utbildning. Mary brukar förklara att om familjen låter sin dotter gå kvar i skolan kommer hon att kunna bidra med en mer långsiktig försörjning. Som utbildad kan dottern ta ett jobb, få lön och dessutom respekt av sin omgivning.
Delaktig i insatserna
Paul och Mary är två av alla dem som fått utbildningar som Svenska kyrkans utsända har hållit för de anställda hos våra lokala samarbetspartner i Sydsudan under våren. Utbildningarna syftar till att få in ett psykosocialt förhållningssätt både i katastrofinsatser och i mer långsiktigt arbete. Grundläggande för ett sådant förhållningssätt är att först ta reda på vilka resurser som redan finns på plats, istället för att börja med vad som inte finns. Att se till att den som berörs av en insats själv får delta i den och använda sin kapacitet är därför viktigt och något som både de som organiserar arbetet och de som jobbar ute i fält måste tänka på.
Många av de anställda kommer från trakten, precis som Mary, och är extra motiverade till att göra det bättre för sina medmänniskor.
- En kvinna som Mary kan också relatera till hur det var när hon var flykting i ett flyktingläger, förklarar Claire Grant, som varit kursledare, och fortsätter:
- De som gått utbildningarna vittnar själva om hur viktigt det är för välbefinnandet att få vara delaktig i insatserna som man berörs av som flykting.
Anette Agervret