Under de senaste månaderna har våra samhällssystem utsatts för stora belastningar. Myndigheter, kommuner och civilsamhället gör extraordinära ansträngningar för att på ett värdigt sätt ta emot det stora antalet människor på flykt. Många människor har visat en medmänsklighet på maximinivå. De ändringar som regeringen nu vill införa innebär en miniminivå.
Vi har vant oss vid ett stabilt samhälle som har råd att vara en humanitär stormakt och det som nu sker är en chock för vår självbild. Det blir tydligt att vår humanitära motståndskraft är mindre än vi trodde. Det gäller oss och det gäller hela Europa.
Låt oss hålla i minnet att det som nu skakar oss i våra grundvalar är något som sedan länge är vardag på många andra håll i världen. Så länge flyktingströmmarna hållit sig på södra halvklotet har notiserna varit relativt små. Med viss självironi behöver vi konstatera att det blir en världsnyhet så fort det handlar om Europa. Samtidigt kan vi inte komma ifrån att hur Europa lyckas eller misslyckas påverkar stora delar av världen.
Regeringens förslag att drastiskt förändra förutsättningarna för människor att komma till Sverige drabbar dem som är särskilt utsatta. Om till exempel bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter tas bort får det allvarliga konsekvenser för många barn. Om möjligheten till familjeåterförening inskränks ytterligare är risken stor att fler väljer att ta med sina barn på den farliga resan till Europa. Vi vet att familjeåterförening är en av de enskilt viktigaste aspekterna för en lyckad integration. Om ensamkommande barn nekas återförening leder det till större utanförskap bland ungdomar som i sin tur göder frustration, kriminalitet och extremism.
Ett tungt ansvar faller över Europeiska unionen. Den har misslyckats med att förverkliga den solidaritet som har varit en grundläggande idé i hela det europeiska projektet. Det är oanständigt att barn och andra skyddsbehövande måste betala priset för detta misslyckande.
Jag är glad över allt som kyrkans medlemmar har bidragit med under de gångna månaderna. Svenska kyrkan kommer även framöver att vara en kraft att räkna med. De svar vi ger idag prövas av morgondagens frågor. Tiderna är sådana att vi måste ha en stark medvetenhet om vad vi är skyldiga våra barn och barnbarn.
Vi har fortfarande en möjlighet att tänka långsiktigt. Vi kan odla de värderingar som ger hopp och som tillåter oss att hålla vår medmänsklighet på maximinivå.